I de förlovade grodlarens land...

Sa har slutligen aven jag paborjat den langa vandringen genom det sa kallade blogtrasket, och med stor risk for att fastna skulle jag tro. Befinner mig i Frankrike, "de forlorade grodlarens land" som Elin Fransson skulle sagt, och ska vara har som au-pair i ett ar. Tanken ar att jag ska ska kunna prata franska flytande nar jag aker harifran om tio manader, vi far se hur det gar.

Jag bor i Monchy St Eloi, en valdigt liten by norr om Paris i département Oise och région Picardie, det ligger aven nara Chantilly for de som kan sina slott. Har tar jag hand om tva sma pojkar; Titouan (5) som alskar ketchup och helst vill styra allt och alla sjalv, och Matilin (3) som kan uttala ungefar halften av alla bokstaver och i stallet pratar med uteslutande vokaler och p, m, n och t. Det ar ju nagot av ett problem for mig som knappt kan orden nar de uttalas korrekt, det ar som att lara sig ett helt nytt sprak.

Har varit har i en och en halv vecka nu, gjort min forsta (och tyngsta) arbetsvecka och lart mig en del om Frankrike och kulturen. Tre observationer:

1. Undvik myndigheter om du inte har ett dussin papper pa att du finns, bor har, ater, sover, jobbar, lever, har en bank och mycket annat. Byrakrati ar oerhort komplicerat, och vad du behover for papper beror pa vem du pratar med, sa ga till ratt stalle framfor allt!! Bara for att oppna ett bankkonto och fa ett uttagskort (inte ens betalkort!!) behovde de kopior pa pass och carte de séjour (som jag egentligen inte ska behova ha eftersom jag ar EU medborgare), personbevis, kopia pa Stéphanies (mamman i familjen) pass och mitt kontrakt som au-pair.

2. Nyttighetslaran ar lite annorlunda har an i Sverige. Det ar okej att ata kex med chokladfyllning till frukost, men man far inte ha for mycket ketchup pa maten (till Titouans stora besvikelse). Sjalv saknar jag gamla hederliga Havrefras...

3. Man halsar alltid samt tar avsked av varandra nar man gar, ordentligt. Bara du gar in i en butik ar det minst "Bonjour madame!" och nar du gar "Bonne journée, au revoir!". Betydligt varmare an de uttrycksfulla nickarna som konstant anvands i Sverige.


Jag saknar dock "hemma" och att ha familjen runt sig hela tiden sa Jane Austen far avsluta dagens inlagg: "There's nothing like staying at home for real comfort."