Friday 30 January 2009
Roots
Jag vill dedikera detta blogginlägg till mina två läsare.
Nu har jag varit tillbaks i Sverige på lov mellan terminerna i några veckor. Det är skönt, men om jag ska vara ärlig saknar jag St Andrews med allt som händer, allt folk och att bara vara där. Jag har återigen börjat fundera på något som jag tidigare också tänkt mycket på eftersom jag flyttat fram och tillbaks mellan två kontinenter titt som tätt; vad är hemma? Eftersom jag skrev en uppsats om det i min exam i Social Anthropology så borde jag kanske kunna svara på det, but alas no. När jag var hemma under jullovet förvirrade jag ett antal personer med att säga att jag åker hem igen om några dagar, och sen skulle jag komma hem igen efter ytterligare tio dagar. Jag kallade både St Andrews och Karlstad för hem... Trots att jag inte bott i Skottland så länge känns det som hemma, men kanske inte lika mycket som i Karlstad. Där har jag numera vänner, mitt eget rum, jag känner igen stan och (hör och häpna) vet var allt finns. Dessutom har jag en plats där, ett mål och en mening. Kanske är alla dessa faktorer något som gör en plats till ett hem?
Många säger att i en alltmer globaliserad värld blir vi mer och mer rotlösa, men efter att nu ha bott i tre olika länder (eller ja, fyra om man räknar Frankrike) så tror jag att det är tvärtom. Man får lättare att sätta ner rötter och göra en plats till ett hem, och när man lämnar den platsen håller sig några av rötterna envist fast så att man till slut har många hem. Man blir inte rotlös, men kanske blir det lite svårare att växa fast någonstans...
"He is happiest, be he king or peasant, who finds peace in his home."
Johann Wolfgang von Goethe
Nu har jag varit tillbaks i Sverige på lov mellan terminerna i några veckor. Det är skönt, men om jag ska vara ärlig saknar jag St Andrews med allt som händer, allt folk och att bara vara där. Jag har återigen börjat fundera på något som jag tidigare också tänkt mycket på eftersom jag flyttat fram och tillbaks mellan två kontinenter titt som tätt; vad är hemma? Eftersom jag skrev en uppsats om det i min exam i Social Anthropology så borde jag kanske kunna svara på det, but alas no. När jag var hemma under jullovet förvirrade jag ett antal personer med att säga att jag åker hem igen om några dagar, och sen skulle jag komma hem igen efter ytterligare tio dagar. Jag kallade både St Andrews och Karlstad för hem... Trots att jag inte bott i Skottland så länge känns det som hemma, men kanske inte lika mycket som i Karlstad. Där har jag numera vänner, mitt eget rum, jag känner igen stan och (hör och häpna) vet var allt finns. Dessutom har jag en plats där, ett mål och en mening. Kanske är alla dessa faktorer något som gör en plats till ett hem?
Många säger att i en alltmer globaliserad värld blir vi mer och mer rotlösa, men efter att nu ha bott i tre olika länder (eller ja, fyra om man räknar Frankrike) så tror jag att det är tvärtom. Man får lättare att sätta ner rötter och göra en plats till ett hem, och när man lämnar den platsen håller sig några av rötterna envist fast så att man till slut har många hem. Man blir inte rotlös, men kanske blir det lite svårare att växa fast någonstans...
"He is happiest, be he king or peasant, who finds peace in his home."
Johann Wolfgang von Goethe
Subscribe to:
Posts (Atom)