Decembers första blogginlägg, ooh. Jag känner hur julfriden och spänningen infinner sig. Det är konstigt hur några tända ljus, stjärnor i fönstret och lite rött pynt kan påverka hur man känner sig. Jag är en juljunkie, jag älskar julen! Allt från julsångerna till ljusen och julgranen, glöggen, baket, stöket och paketen. Jag kan få rysningar av att titta på alla ljusdekorationer, eller av att lyssna på julmusik. Det är något speciellt med allt det glada och ljusa mitt i mörkret och kylan. Jag gillar mörkret, men jag gillar ännu mer mörkret med ett litet ljus i.
I morgon är det en stor dag. Det är adventsgudstjänst i CCC, och jag ska vara med i kören och sjunga. I förmiddags hade vi flera timmars övning och stämmorna sitter som de ska nu. Rösten är lagom mör nu, men jag kan inte låta bli att sjunga ändå. I morgon är det uppsjungning kvart i nio (!), och gudstjänsten börjar 11.00. Tror att det blir bra. Nej, jag vet att det blir bra, jag vet ju hur det låter!
Åt lunch med Elin idag, det var trevligt. Tyvärr blev det inte jättelänge eftersom vi båda hade saker att göra. Hon envisades med att vi skulle ta kort på varandra under lunchen (med hennes jättelika systemkamera). Poängen är i alla fall att jag har saknat henne. Det är konstigt att vi som egentligen är rätt olika ibland kan tänka så lika och förstå varandra så bra.
Sedan hade jag lovat min syster nummer två att följa med och köpa gardiner för de pengar som mamma och pappa lämnat att köpa mat för. Det enda hon visste var att hon letade efter en tyg/gardinaffär på Våxnäs. Jag körde runt i regnet och letade, och när vi väl hittade stället var det stängt. Vi bestämde oss för att vi nog skulle överleva med de vi hade ett par dagar till och åkte hem för att städa i stället. Härligt! Jag var ovanligt effektiv. Jag har annars en tendens att fastna i småsaker och sitta och pilla med det i stället för att fokusera på städningen. Nu är det färdigt och rent i alla fall. Just det, vi var inne på Gina Tricot en snabbis också. Köpte en tröja (igen), jag har blivit en riktig shopper på sistone. Tänka sig!! Vem trodde det...
Nu ska jag i alla fall dra igenom lite texter så att jag kan dem tills i morgon, och sedan ska jag sova gott i mitt nystädade rum.
"Time always seems long to the child who is waiting - for Christmas, for next summer, for becoming a grownup: long also when he surrenders his whole soul to each moment of a happy day." Dag Hammarskjold
Saturday 1 December 2007
Wednesday 28 November 2007
Goethe and the Gang
Satt på bussen och läste "Cirkusdirektörens Dotter" av Jostein Gaarder idag, kunde inte motstå att läsa en gammal favorit igen. Det är typiskt mig att läsa alla böcker flera gånger, ni vill inte veta rekordet. Fördelen med att åka buss är i alla fall att man kan sitta och läsa i värmen medan mörkret glider förbi utanför. När jag kom fram till Universitetet fick jag ett infall att gå in och låna Goethes "Faust" eftersom jag fick inspiration för att läsa den från "Cirkusdirektörens Dotter". Det var längesedan jag var där och lånade böcker, men det kändes bara så... hemma. Hittade en hel hylla med de lite tyngre klassikerna på engelska och efter att ha kollat lite i Faust kändes det väldigt överväldigande. Tänkte på i PDP när jag tänkte läsa Miltons "Paradise Lost" och kom ungefär tio sidor. Det jag fattade var bra, men jag bara orkade inte mer. Hittade i stället "The Divine Comedy" som kändes lite lättare, Faust får jag ta när jag har mer tid. Det är jag riktigt inspirerad för att läsa just nu är "Djävulen och Fröken Prym" av Paulo Coelho, har blivit riktigt fast för hans böcker!
"A mind not to be changed by place and time
The mind is its own place,
and itself
Can make a Heav'n of Hell,
a Hell of Heav'n."
Ur de första tio sidorna av "Paradise Lost"...
Ps. Tolka inte in för mycket i temat på böckerna, det var inte medvetet. Ds.
"A mind not to be changed by place and time
The mind is its own place,
and itself
Can make a Heav'n of Hell,
a Hell of Heav'n."
Ur de första tio sidorna av "Paradise Lost"...
Ps. Tolka inte in för mycket i temat på böckerna, det var inte medvetet. Ds.
Tuesday 27 November 2007
Vänner och shopping
En snabb rapport innan jag kryper ned i min varma säng i mörkret och bara domnar bort. Har precis tagit en varm dusch, ätit mat och försöker nu hålla mig lite uppdaterad.
Förra veckan var jag alltså sjuk och försökte hålla mig undan halsont inför lördagens körövning, men vad hände? Efter att ha klarat mig hyfsat under veckan vaknade jag med brännande halsont i lördags. Var en halvtimme tidig till övningen eftersom min kära faster sagt fel tid (tack!). Men med uppsjungning och inte allt för svåra altstämmor gick det bra i alla fall.
I fredags fick jag min första lön; hallelujah!! Efter att ha levt på studiebidrag som jag oftast försökt spara till olika resor hände något som inte har hänt på väldigt länge; jag fick lust att shoppa. Linn och jag hade bestämt oss för att äta lunch efter att inte ha setts på väldigt länge. För er som inte vet så är Linn en av mina bästa vänner som jag umgicks med väldigt mycket i nian, men som jag inte har träffat speciellt mycket de senaste åren. Vi testade den italienska restauranten på hörnet drottninggatan/ö torggatan, helt okej. Sedan var det shopping på Bergvik som gällde, te hemma och sedan var vi i kyrkan på kvällen.
Det var väldigt kul att umgås med Linn igen efter att inte ha gjort det på länge. Konstigt nog kändes det som att allt var som vanligt, inte alls som att vi inte setts på väldigt länge. Det är konstigt hur det kan vara så med en del vänner...
Nu ska jag snart ta och sova lite, jag tror att ju mer jag sover och ju tidigare jag lägger mig desto tröttare blir jag. Det är beroendeframkallande att sova.
Till alla mina vänner som jag saknar så...
"Nothing makes the earth seem so spacious as to have friends at a distance; they make the latitudes and longitudes."
Henry David Thoreau
Förra veckan var jag alltså sjuk och försökte hålla mig undan halsont inför lördagens körövning, men vad hände? Efter att ha klarat mig hyfsat under veckan vaknade jag med brännande halsont i lördags. Var en halvtimme tidig till övningen eftersom min kära faster sagt fel tid (tack!). Men med uppsjungning och inte allt för svåra altstämmor gick det bra i alla fall.
I fredags fick jag min första lön; hallelujah!! Efter att ha levt på studiebidrag som jag oftast försökt spara till olika resor hände något som inte har hänt på väldigt länge; jag fick lust att shoppa. Linn och jag hade bestämt oss för att äta lunch efter att inte ha setts på väldigt länge. För er som inte vet så är Linn en av mina bästa vänner som jag umgicks med väldigt mycket i nian, men som jag inte har träffat speciellt mycket de senaste åren. Vi testade den italienska restauranten på hörnet drottninggatan/ö torggatan, helt okej. Sedan var det shopping på Bergvik som gällde, te hemma och sedan var vi i kyrkan på kvällen.
Det var väldigt kul att umgås med Linn igen efter att inte ha gjort det på länge. Konstigt nog kändes det som att allt var som vanligt, inte alls som att vi inte setts på väldigt länge. Det är konstigt hur det kan vara så med en del vänner...
Nu ska jag snart ta och sova lite, jag tror att ju mer jag sover och ju tidigare jag lägger mig desto tröttare blir jag. Det är beroendeframkallande att sova.
Till alla mina vänner som jag saknar så...
"Nothing makes the earth seem so spacious as to have friends at a distance; they make the latitudes and longitudes."
Henry David Thoreau
Wednesday 21 November 2007
Ode to Kim
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!
KIM KÄLLSTRÖM IS THE MAN!!!! GO KIM!!!
För er icke-fotbollsälskare som finns där ute i världen vill jag bara berätta att det handlar om EM-kvalet Sverige - Lettland, och Kim gjorde det avgörande 2-1 målet. :D Vad är det jag har sagt om honom hela tiden!?
Ps. Det ser inte bra ut för England... Ligger under mot Kroatien, ouch. Ds.
KIM KÄLLSTRÖM IS THE MAN!!!! GO KIM!!!
För er icke-fotbollsälskare som finns där ute i världen vill jag bara berätta att det handlar om EM-kvalet Sverige - Lettland, och Kim gjorde det avgörande 2-1 målet. :D Vad är det jag har sagt om honom hela tiden!?
Ps. Det ser inte bra ut för England... Ligger under mot Kroatien, ouch. Ds.
Ensam hemma
Idag är jag hemma i ett grått Karlstad och är sjuk. Inte döende direkt, men jag mådde inte bra igår så jag gick hem från jobbet i några timmar och i går kväll mådde jag så dåligt att jag bestämde mig för att stanna hemma idag. Efter över 12 timmars sömn mår jag mycket bättre, men det känns bra att jag valde att stanna hemma. Dessutom får man ju ägna sig åt såna underbara aktiviteter som att kolla på Oprah och alla B-serier och repriser som går på dagarna.
Föräldrarna har dragit till USA och det är bara jag och systrarna hemma. Vi har det fint. Var och shoppade lite i söndags för första gången på länge. En affär, en halvtimme, två systrar som smakråd och jag kom därifrån med två tröjor. En lagom dos shopping för mig. :) Får dock min första lön på fredag och ser mycket fram emot det, att ha pengar förhöjer alltid upplevelsen.
Ska på körövning på lördag inför första advent. Alla som finns i närheten av Karlstad kan ju komma på 1 adventsgudstjänst på CCC. Jag älskar julsånger!!
Nu kom syster nr 1 hem, så jag ska avsluta dagens lilla inlägg här.
"Those who never complain are never pitied." Jane Austen
Föräldrarna har dragit till USA och det är bara jag och systrarna hemma. Vi har det fint. Var och shoppade lite i söndags för första gången på länge. En affär, en halvtimme, två systrar som smakråd och jag kom därifrån med två tröjor. En lagom dos shopping för mig. :) Får dock min första lön på fredag och ser mycket fram emot det, att ha pengar förhöjer alltid upplevelsen.
Ska på körövning på lördag inför första advent. Alla som finns i närheten av Karlstad kan ju komma på 1 adventsgudstjänst på CCC. Jag älskar julsånger!!
Nu kom syster nr 1 hem, så jag ska avsluta dagens lilla inlägg här.
"Those who never complain are never pitied." Jane Austen
Sunday 18 November 2007
The Bath of Our Time
Jag kanske inte behöver säga det; men jag är ett stort Jane Austen fan. Tvärtemot vad alla tror (och vad vissa filmer visar) så är det inte bara romantik och "åh jag ska hitta någon att gifta mig med". Okej, böckerna slutar alltsomoftast (läs alltid) i bröllop, men det finns så mycket mer av humor, kritik och ironi. I alla fall så märker man snart att stället att vara på under denna tid är antingen London eller Bath. Till Bath åker man för att "förbättra hälsan", alltså skvallra, träffa människor, flirta, spela kort, utbyta åsikter, visa upp sig och helt enkelt roa sig. Var gör vi allt detta idag? På Internet. Vi sitter framför datorn och skvallrar på msn, vi träffar nya människor på communities, vi hittar kärleken på matchsiterna, vi spelar spel på bettingsiterna, vi bloggar och berättar för världen vad vi tycker, vi visar upp oss och vår samling av vänner på Facebook osv. På internet träffar vi folk under en tid, mellan 8 och 11 på kvällen, när det är "säsong". På samma sätt åkte man till Bath under den rätta säsongen och träffade samma bekantskaper år efter år, med några få undantag. Men de riktiga vännerna fanns hemma på slottet/herrgården i någon enslig by på landet, och jag vill påstå att det är likadant för oss.
Vad har egentligen ändrats på 250 år? Människor är fortfarande likadana, skillnaden mellan nu och då är att vi har hoppat över kontradanserna. Det finns fortfarande en viss etikett, ett mode på hur man ska skriva, göra layouten och vilka foton man ska lägga upp.
Vilket föredrar jag?
Som den drömmare jag är skulle jag lätt satsa på Jane Austens tid...
"One cannot be always laughing at a man without now and then stumbling on something witty." Jane Austen
Vad har egentligen ändrats på 250 år? Människor är fortfarande likadana, skillnaden mellan nu och då är att vi har hoppat över kontradanserna. Det finns fortfarande en viss etikett, ett mode på hur man ska skriva, göra layouten och vilka foton man ska lägga upp.
Vilket föredrar jag?
Som den drömmare jag är skulle jag lätt satsa på Jane Austens tid...
"One cannot be always laughing at a man without now and then stumbling on something witty." Jane Austen
Tuesday 13 November 2007
Ode to Snow
Kan inte fatta att det ligger snö ute och är så kallt!! Jag blir så barnsligt glad varje gång det snöar och önskar att någon ville ut och kasta snöboll eller leka. Men jag försöker vara vuxen och jobbar på. Jag sitter inne framför en dator och pratar med kunder medan snön faller utanför fönstret.
Är det inte något speciellt med vit, kall, glittrande, tyst snö mot en mörkblå himmel? Och jag älskar att allt blir så tyst, och kallt... Man kan vandra runt i mörkret, och det är som att man är ensam i hela världen. Det enda som hörs är avlägsna långtradare i det avlägsna mörkret.
Den bok jag läst som handlar mest om snö är (ganska uppenbart) "Snow" av Orhan Pamuk. Dagens citat är naturligtvis alltså från den.
"Ka was convinced that every life is like a snowflake; individual existences might look identical from afar, but to understand one's own eternally mysterious uniqueness one had only to plot the mysteries of one's own snowflake." Orhan Pamuk
Är det inte något speciellt med vit, kall, glittrande, tyst snö mot en mörkblå himmel? Och jag älskar att allt blir så tyst, och kallt... Man kan vandra runt i mörkret, och det är som att man är ensam i hela världen. Det enda som hörs är avlägsna långtradare i det avlägsna mörkret.
Den bok jag läst som handlar mest om snö är (ganska uppenbart) "Snow" av Orhan Pamuk. Dagens citat är naturligtvis alltså från den.
"Ka was convinced that every life is like a snowflake; individual existences might look identical from afar, but to understand one's own eternally mysterious uniqueness one had only to plot the mysteries of one's own snowflake." Orhan Pamuk
Saturday 10 November 2007
Take these broken wings...
Jag har nu varit en hårt arbetande människa i fyra veckor, vilket också är anledningen till att det inte hänt så mycket här den senaste tiden. Jag har lärt mig jättemycket, insett att jag måste lära mig mycket, mycket mer för att göra ett bra jobb, och träffat massa nytt folk. Jag har nu gått in i det andra stadiet av utbildningen, jag sitter i Trainee och tar samtal. Skillnaden från att jobba på riktigt är att vi nu sätter kunderna på hold hälften av tiden i samtalet för att fråga någon av våra hjälpare som faktiskt kan någonting om det vi håller på med. Hittills har det gått ganska bra, men jag har kass statistik eftersom jag är väldigt dålig på den ädla konsten av att koppla vidare, som Johan (en av dem som hjälper oss) hela tiden påpekar. Resultatet blir långa, komplicerade samtal med mycket efterarbete; allt som är fel.
Jag och mitt lokalsinne har även varit ute på nya äventyr. En regnig kväll skulle jag hämta min syster på busssationen i Karlskoga för att sedan åka vidare till Kristinehamn för att hämta min andra syster och hennes kompisar. Jag tyckte inte att det skulle vara så svårt att hitta till busssationen, trots att jag aldrig varit där. Mycket riktigt var det inte svårt, men jag fick stanna på en mack och fråga... I Kristinehamn valde vi fel avfart, och det visste jag. Resultatet blev ändlöst irrande på måfå tills vi hittade Statoil och kunde lokalisera oss.
I onsdags sov jag mig igenom bussresan så till den grad att jag helt missade vart jag skulle av och fick leta mig genom ett snöblaskigt Karlskoga från Bussstationen. Jag kunde tagit den enkla, långa vägen och följt skyltarna, men återigen trodde jag att mitt stackars lokalsinne skulle klara detta styrkeprov. Jag fick fråga en stackars tonårskille på väg till skolan som antagligen inte visste var han var, först när jag frågade efter bensinmackarna kunde han svara hur jag skulle gå. Det visade sig att jag i alla fall varit på rätt väg, och jag kom fram i tid, kall och med blöta fötter.
Trots att jag fortfarande inte vet vad jag gör här så har jag börjat se på livet på ett väldigt Coelhianskt sätt (se Paulo Coelho). Det som händer, det händer. Det viktiga är att man lyssnar till hjärtat, lär sig något och inte ignorerar tecknen på väg mot sitt livsöde. Jag har ju trots allt lärt mig väldigt mycket hela den här hösten, både om mig själv och andra. Just nu bara lever jag. Jag njuter av hösten, av frostglittriga höstlöv på marken när man går till jobbet, av mysiga innekvällar, av att vara hemma, av alla de små sakerna som vykort från vänner man tycker om. Allt detta går ganska bra, men stundtals (ofta i mörkret på bussen hem) fastnar jag i mina funderingar över vad allt detta ska leda till...
Idag har det snöat här i Karlstad för första gången i år. Jag blir lika lycklig varje gång snön kommer. Trots att jag vet att det snart kommer att smälta igen så kan jag inte låta bli att bli så där barnsligt glad över den första snön. Man vill bara springa ut, vända ansiktet mot himlen, blunda och räcka ut tungan och känna hur snöflingorna faller ned på ansiktet och smälter till små droppar. Ah, vinter! Är det inte underbart att den långa, kvalmiga sommaren äntligen är över?
En sång som har gått runt i mitt huvud de senaste veckorna får avsluta kvällens inlägg, och jag lovar att jag ska försöka att inte dröja lika länge med nästa inlägg...
Jag och mitt lokalsinne har även varit ute på nya äventyr. En regnig kväll skulle jag hämta min syster på busssationen i Karlskoga för att sedan åka vidare till Kristinehamn för att hämta min andra syster och hennes kompisar. Jag tyckte inte att det skulle vara så svårt att hitta till busssationen, trots att jag aldrig varit där. Mycket riktigt var det inte svårt, men jag fick stanna på en mack och fråga... I Kristinehamn valde vi fel avfart, och det visste jag. Resultatet blev ändlöst irrande på måfå tills vi hittade Statoil och kunde lokalisera oss.
I onsdags sov jag mig igenom bussresan så till den grad att jag helt missade vart jag skulle av och fick leta mig genom ett snöblaskigt Karlskoga från Bussstationen. Jag kunde tagit den enkla, långa vägen och följt skyltarna, men återigen trodde jag att mitt stackars lokalsinne skulle klara detta styrkeprov. Jag fick fråga en stackars tonårskille på väg till skolan som antagligen inte visste var han var, först när jag frågade efter bensinmackarna kunde han svara hur jag skulle gå. Det visade sig att jag i alla fall varit på rätt väg, och jag kom fram i tid, kall och med blöta fötter.
Trots att jag fortfarande inte vet vad jag gör här så har jag börjat se på livet på ett väldigt Coelhianskt sätt (se Paulo Coelho). Det som händer, det händer. Det viktiga är att man lyssnar till hjärtat, lär sig något och inte ignorerar tecknen på väg mot sitt livsöde. Jag har ju trots allt lärt mig väldigt mycket hela den här hösten, både om mig själv och andra. Just nu bara lever jag. Jag njuter av hösten, av frostglittriga höstlöv på marken när man går till jobbet, av mysiga innekvällar, av att vara hemma, av alla de små sakerna som vykort från vänner man tycker om. Allt detta går ganska bra, men stundtals (ofta i mörkret på bussen hem) fastnar jag i mina funderingar över vad allt detta ska leda till...
Idag har det snöat här i Karlstad för första gången i år. Jag blir lika lycklig varje gång snön kommer. Trots att jag vet att det snart kommer att smälta igen så kan jag inte låta bli att bli så där barnsligt glad över den första snön. Man vill bara springa ut, vända ansiktet mot himlen, blunda och räcka ut tungan och känna hur snöflingorna faller ned på ansiktet och smälter till små droppar. Ah, vinter! Är det inte underbart att den långa, kvalmiga sommaren äntligen är över?
En sång som har gått runt i mitt huvud de senaste veckorna får avsluta kvällens inlägg, och jag lovar att jag ska försöka att inte dröja lika länge med nästa inlägg...
Blackbird singing in the dead of night
Take these broken wings and learn to fly
All your life
You were only waiting for this moment to arise.
Blackbird singing in the dead of night
Take these sunken eyes and learn to see
All your life
You were only waiting for this moment to be free.
Sunday 21 October 2007
söndagskväll...
Först och främst måste jag säga ett stort grattis och ge ut i alla fall ett litet glädjetjut för Kimi som vann VM idag och slog både, Hamilton, Alonso och Massa!!! :D
Det finns inte så mycket att rapportera från helgen. Har tagit igen förlorad sömn från veckan, varit på ungdomsmöte, varit i kyrkan och gjort två intervjuer för websidan. Det gick bra, fast mp3'n stängde av sig mitt i inspelningen under ena intervjun. Man ska aldrig lita på teknik...
I morgon är det fullt upp igen. Dagen börjar med prov på fakturadelen. Har pluggat lite, men det är inte så svårt så jag hoppas att jag klarar det bra. På eftermiddagen ska vi ta foton till passerkorten, så då ska man se snygg ut också. Jobbigt, jobbigt...
Nu ska jag kolla på Parlamentet, den unga blonda killen som är rolig är med ikväll, tror jag. Be well!!
Det finns inte så mycket att rapportera från helgen. Har tagit igen förlorad sömn från veckan, varit på ungdomsmöte, varit i kyrkan och gjort två intervjuer för websidan. Det gick bra, fast mp3'n stängde av sig mitt i inspelningen under ena intervjun. Man ska aldrig lita på teknik...
I morgon är det fullt upp igen. Dagen börjar med prov på fakturadelen. Har pluggat lite, men det är inte så svårt så jag hoppas att jag klarar det bra. På eftermiddagen ska vi ta foton till passerkorten, så då ska man se snygg ut också. Jobbigt, jobbigt...
Nu ska jag kolla på Parlamentet, den unga blonda killen som är rolig är med ikväll, tror jag. Be well!!
Friday 19 October 2007
Helg!!
En arbetsvecka är över och helgen är här, jag har så mycket jag skulle vilja skriva om. Jag har lärt känna nya människor, lärt mig om fakturor och tele2's kundregister och åkt massa buss. I och med all bussåkning har jag hunnit läsa ut Frankenstein (annars har jag inte mycket tid över), och med risk för att detta blir en literär analys som ingen egentligen är intresserad av ska jag begränsa mig. Trots att den stundtals blir aningen långdragen (inget jag led av, men jag har å andra sidan hög tråkighetströskel) väcker boken funderingar och jag har bara en fråga; vilket är värst? Frankensteins djupa ångest över att ha skapat ett avskyvärt, frånstötande monster som inte skyr några medel för att hämnas eller Monstrets oerhörda ensamhet och avsky för sitt eget själsliga förfall? Personligen tycker jag att Frankenstein kan vara hårdhjärtad mot monstret men för att göra det hela mer aktuellt så kan jag berätta att jag läste i Illustrerad Vetenskap häromdagen att robotar som har ett nästintill mänskligt utseende skrämmer oss och skapar mer obehag än de som bara har vissa mänskliga drag, vi känner att något är fel. Conclusion; READ IT!!
Annars har jag inte haft så mycket tid till övers den här veckan. I tisdags var jag på webmöte för kyrkans hemsida. Och, nej, jag kan inget om websidor, jag ska bara skriva några artiklar för hemsidan. I onsdags fyllde min kära kusin Mia 15 så jag var naturligtvis i Kristinehamn och firade henne med mycket gott fika och tårta. Resten av tiden har jag sovit, jobbat och åkt buss. En uppdatering om pendlingen efter första veckan. Jag är positiv till själva bussresan, det är helt okej att gå upp tidigt, det negativa är att komma hem sent och att bussarna hem går lite dåliga tider men det blir bättre när jag börjar jobba på riktigt.
Idag firade jag ledigheten med slappande framför några halvkassa TV-program samt idol, men jag har ingen aning om vem som åkte ut. Detta är första säsongen jag sett något program, och tycker väl inte att alla är jättebra. Men heja Christoffer och Daniel (?)!! Idol-tittandet skapade ett sånghumör i mig, rösten är härligt kvällsmjuk och jag känner för att sjunga powerballader på högsta volym. Ska dock skona mina systrar från detta. Och medan tankarna ändå spinner iväg kan jag koppla tillbaks på ett gammalt inlägg på min blogg om musik och revolutioner. Kom att tänka på ett stycke som är både roligt och träffande (och som stöder min poäng) ur Orhan Pamuks bok "Snow" (tack till Elin F för den) som får avsluta kvällen.
"Although it took longer than expected, they managed to sever the phone lines and safeguard the Kars Boarder Television transmission in support of the revolution. By dawn, all their energy was chanelled into what had by then become their main obsession - finding a 'deep-voiced folk singer to celebrate the heroes of the borderlands'. After all, this would never measure up as a real revolution until all the radio and television stations in the city were broadcasting folk songs celebrating the heroes of the borderlands."
Good night!! Over and out.
Annars har jag inte haft så mycket tid till övers den här veckan. I tisdags var jag på webmöte för kyrkans hemsida. Och, nej, jag kan inget om websidor, jag ska bara skriva några artiklar för hemsidan. I onsdags fyllde min kära kusin Mia 15 så jag var naturligtvis i Kristinehamn och firade henne med mycket gott fika och tårta. Resten av tiden har jag sovit, jobbat och åkt buss. En uppdatering om pendlingen efter första veckan. Jag är positiv till själva bussresan, det är helt okej att gå upp tidigt, det negativa är att komma hem sent och att bussarna hem går lite dåliga tider men det blir bättre när jag börjar jobba på riktigt.
Idag firade jag ledigheten med slappande framför några halvkassa TV-program samt idol, men jag har ingen aning om vem som åkte ut. Detta är första säsongen jag sett något program, och tycker väl inte att alla är jättebra. Men heja Christoffer och Daniel (?)!! Idol-tittandet skapade ett sånghumör i mig, rösten är härligt kvällsmjuk och jag känner för att sjunga powerballader på högsta volym. Ska dock skona mina systrar från detta. Och medan tankarna ändå spinner iväg kan jag koppla tillbaks på ett gammalt inlägg på min blogg om musik och revolutioner. Kom att tänka på ett stycke som är både roligt och träffande (och som stöder min poäng) ur Orhan Pamuks bok "Snow" (tack till Elin F för den) som får avsluta kvällen.
"Although it took longer than expected, they managed to sever the phone lines and safeguard the Kars Boarder Television transmission in support of the revolution. By dawn, all their energy was chanelled into what had by then become their main obsession - finding a 'deep-voiced folk singer to celebrate the heroes of the borderlands'. After all, this would never measure up as a real revolution until all the radio and television stations in the city were broadcasting folk songs celebrating the heroes of the borderlands."
Good night!! Over and out.
Sunday 14 October 2007
To Sleep
O soft embalmer of the still midnight,
Shutting, with careful fingers and benign,
Our gloom-pleas'd eyes, embower'd from the light,
Enshaded in forgetfulness divine:
O soothest Sleep! if so it please thee, close
In midst of this thine hymn my willing eyes,
Or wait the "Amen," ere thy poppy throws
Around my bed its lulling charities.
Then save me, or the passed day will shine
Upon my pillow, breeding many woes,--
Save me from curious Conscience, that still lords
Its strength for darkness, burrowing like a mole;
Turn the key deftly in the oiled wards,
And seal the hushed Casket of my Soul.
Who but Keats? I'm off to bed now. Nighty!
Shutting, with careful fingers and benign,
Our gloom-pleas'd eyes, embower'd from the light,
Enshaded in forgetfulness divine:
O soothest Sleep! if so it please thee, close
In midst of this thine hymn my willing eyes,
Or wait the "Amen," ere thy poppy throws
Around my bed its lulling charities.
Then save me, or the passed day will shine
Upon my pillow, breeding many woes,--
Save me from curious Conscience, that still lords
Its strength for darkness, burrowing like a mole;
Turn the key deftly in the oiled wards,
And seal the hushed Casket of my Soul.
Who but Keats? I'm off to bed now. Nighty!
Friday 12 October 2007
Oh, happy day
Efter en veckas arbetslöshet är det nu äntligen slut; jag har fått ett jobb. Okej, det är i Karlskoga på Transcom (tele2 kundsupport), men det gick snabbt och i min naivitet och obotliga optimism intalar jag mig att jag kommer inte att tycka att pendlandet är jobbigt, jag kan ju utnyttja tiden till att läsa och annat viktigt. Ni kan kolla om en månad om jag känner likadant då. Själva jobbet tror jag att jag kommer tycka är roligt, men först är det tre veckors utbildning. Jag hade även en intervju för Café Selma (universitetet) som jag tror gick ganska bra, de ska återkomma om två veckor. Det är extrajobb, så vi får se vad jag ska göra med det om jag får det...
Det har varit en konstig och intensiv vecka. I måndags var jag på arbetsförmedlingen och sökte jobb, på tisdagen var jag på intervju, onsdagen kopierade jag papper, på torsdag var jag på kandidatdag och ännu en intervju samt fick ett jobb och idag skrev jag kontrakt. Det gick snabbt i alla fall, tack och lov!! Jag tycker inte om att söka jobb, men jag gillar att gå på intervjuerna.
Idag har jag även sprungit runt för att hinna med massa "ärenden". Träffade Simon Lindh med en kompis på stan och åt lunch på Sjökvistens med dem. Även han jobbar på Transcom men har sagt upp sig nu. Fick också mitt paket med böcker som jag skickade från Frankrike och min bokhylla är alltså officiellt full. Var på Fröding igen för att hämta Alicias böcker (hon är sjuk), har inte varit där sedan jag slutade nian. Det är konstigt hur allt är sig likt, men ändå så olikt... Liv och Mia kom hit på eftermiddagen och vi spelade kort och åt kex, det är alltid roligt när de kommer!
Jag måste säga att jag är glad och nöjd med livet just nu. Life's good and so am I. :) Ikväll kanske jag ska vara lite medelsvensk och bänka mig framför idol, tror att de har filmtema ikväll. Yey!! Jag ska njuta av helgen så mycket jag kan, för på måndag börjar det hårda livet som arbetande människa.
Dessutom är det dags att börja läsa in sig på årets nobelpristagare (som jag tycker verkar vara en fantastisk liten människa), men jag är knappt färdig med förra årets pristagare. Har fortfarande en bok av honom i bokhyllan som jag inte läst, tror dessutom att det är den bästa... Det får väl bli för all pendlingstid!
"Den människa, som vill bli verkligt lycklig, bör inte lägga an på att öka sitt gods, utan på att begränsa sina krav." Platon
Det har varit en konstig och intensiv vecka. I måndags var jag på arbetsförmedlingen och sökte jobb, på tisdagen var jag på intervju, onsdagen kopierade jag papper, på torsdag var jag på kandidatdag och ännu en intervju samt fick ett jobb och idag skrev jag kontrakt. Det gick snabbt i alla fall, tack och lov!! Jag tycker inte om att söka jobb, men jag gillar att gå på intervjuerna.
Idag har jag även sprungit runt för att hinna med massa "ärenden". Träffade Simon Lindh med en kompis på stan och åt lunch på Sjökvistens med dem. Även han jobbar på Transcom men har sagt upp sig nu. Fick också mitt paket med böcker som jag skickade från Frankrike och min bokhylla är alltså officiellt full. Var på Fröding igen för att hämta Alicias böcker (hon är sjuk), har inte varit där sedan jag slutade nian. Det är konstigt hur allt är sig likt, men ändå så olikt... Liv och Mia kom hit på eftermiddagen och vi spelade kort och åt kex, det är alltid roligt när de kommer!
Jag måste säga att jag är glad och nöjd med livet just nu. Life's good and so am I. :) Ikväll kanske jag ska vara lite medelsvensk och bänka mig framför idol, tror att de har filmtema ikväll. Yey!! Jag ska njuta av helgen så mycket jag kan, för på måndag börjar det hårda livet som arbetande människa.
Dessutom är det dags att börja läsa in sig på årets nobelpristagare (som jag tycker verkar vara en fantastisk liten människa), men jag är knappt färdig med förra årets pristagare. Har fortfarande en bok av honom i bokhyllan som jag inte läst, tror dessutom att det är den bästa... Det får väl bli för all pendlingstid!
"Den människa, som vill bli verkligt lycklig, bör inte lägga an på att öka sitt gods, utan på att begränsa sina krav." Platon
Thursday 11 October 2007
nobelpris
Då är det dags igen; ut och leta böcker efter Doris Lessing för att se om hon verkligen är värd priset!!
Wednesday 10 October 2007
Viktiga fakta
Tänkte bara dela med mig av lite viktiga fakta till alla teälskare som jag läste igår. Visste ni att den första tepåsen var ett misstag? Teimportören Thomas Sullivan skickade alltid sina teprover i små silkespåsar och av misstag råkade en dag kunden tappa en påse i kokande vatten och voilà; tepåsen var uppfunnen! Jag undrar vem som fick patenträtt på det? I vilket fall så tackar jag för det och tar en kopp te till.
"Do not fear mistakes. There are none." Miles Davis
"Do not fear mistakes. There are none." Miles Davis
Tuesday 9 October 2007
testing, testing...
Jag trodde aldrig att det skulle kunna vara så utmattande att vara arbetslös. I morse var jag med Alicia till doktorn och när jag kom hem vid 11 ringde de från Manpower, frågade några frågor och undrade om jag ville komma på intervju i eftermiddag. Naturligtvis sa jag ja, och fick en tid 15.00. Helt plötsligt skulle papper kopieras och vidimeras, referenser skulle hittas och allt skulle förberedas. Sprang rung på Tingvalla, speciellt i biblioteket där jag skulle skriva ut papper och kopiera, allt medan jag var allmänt tankspridd. Träffade lite folk man kände, annars var det rätt dött på TG just när jag var där. Väl på Manpower fick jag göra ett test på en dator som tog 45 min och testade min personlighet, slutledningsförmåga, simultankapacitet och förmåga att följa instruktioner och lösa problem. Det gick bra, men enligt personlighetstestet är jag inte speciellt tävlingsinriktad, och det känns ju inte som jag. Sedan var det intervju med massor av frågor, men jag kände mig avslappnad och jag tror att det gick bra. På torsdag ska jag på ytterligare info och intervju, håll tummarna och be en bön!!
Numera går det otroligt snabbt att ta sig hem när det går så mycket bussar, och sedan jag kom hem har jag slötittat på TV, men det går verkligen inget bra på TV längre. Så spännande är alltså mitt liv just nu, jag hoppas att jag får ett jobb snart (vilket som helst, bara det är ett jobb) så jag kan dra in lite pengar och börja etablera ett liv här igen.
Jag har inget passande citat för dagens inlägg, men jag hittade ett bra/roligt citat i en gammal anteckningsbok som jag läste lite i. Jag har en tendens att skriva upp allt jag hittar i dagböcker, små anteckningsböcker och annat, för att sedan glömma bort det. Det är dock fantastiskt roligt när man hittar dem igen.
"Livet är en tragedi för de människor som känner och en komedi för dem som tänker."
Jean de la Bruyère
Numera går det otroligt snabbt att ta sig hem när det går så mycket bussar, och sedan jag kom hem har jag slötittat på TV, men det går verkligen inget bra på TV längre. Så spännande är alltså mitt liv just nu, jag hoppas att jag får ett jobb snart (vilket som helst, bara det är ett jobb) så jag kan dra in lite pengar och börja etablera ett liv här igen.
Jag har inget passande citat för dagens inlägg, men jag hittade ett bra/roligt citat i en gammal anteckningsbok som jag läste lite i. Jag har en tendens att skriva upp allt jag hittar i dagböcker, små anteckningsböcker och annat, för att sedan glömma bort det. Det är dock fantastiskt roligt när man hittar dem igen.
"Livet är en tragedi för de människor som känner och en komedi för dem som tänker."
Jean de la Bruyère
Monday 8 October 2007
La vie d'une chomeuse...
Det har varit fullt upp idag, trots att det känns som att jag egentligen inte gjort så mycket. I morse var jag på ungdomsinfo på Arbetsförmedlingen, helt värdelöst. Nu vet jag att jag inte kan få bidrag och att om jag får ett jobb ska jag inte glömma bort att säga det till min handledare... Tack!
Har sökt ett antal jobb idag, och ska väl fortsätta så här tills jag får något och kan börja det hårda livet som arbetare. Kvällen ska jag ägna åt ytterst intensiv bön att alla arbetsgivare inser min otroliga potential och att de absolut behöver mig, och i morgon ska jag ta nya tag och söka lite fler jobb.
Annars håller jag på att återanpassa mig in i det svenska samhället. Har äntligen lärt mig att skriva på det svenska tangentbordet igen, och kommer dessutom ihåg att använda å, ä och ö. Vet numera vilka bussar jag ska ta och vilka program som går på TV, allt är som vanligt utom att jag för första gången i mitt liv inte vet vad jag ska göra. Bör jag oroa mig för att jag saknar dagarna på IB? Trots alla assignments, internals, CAS forms, coordinators och allt annat vi klagade över så var det ju bra, jag tyckte att det var roligt och jag hade ett mål med mitt liv; att få bättre betyg än Viktor. Nej, men ärligt talat: vad ska jag göra av det här året? Jag behöver ett mål, en mening med alltihop. Jag funderar på att gå med i Greenpeace eller liknande för att ha något att kämpa för, något att engagera mig i. För trots vad jag kanske sagt tidigare, så kan jag inte ägna mitt liv åt att läsa klassiker och dricka te hela dagarna. Om någon råkar hitta mitt mål och mening med livet drällandes på stan eller annorstädes maila mig på themeaningoflife@thisearth.com
"Life seems but a quick succession of busy nothings." Jane Austen
Ps. Tio poäng till den som tar titeln. Ds.
Har sökt ett antal jobb idag, och ska väl fortsätta så här tills jag får något och kan börja det hårda livet som arbetare. Kvällen ska jag ägna åt ytterst intensiv bön att alla arbetsgivare inser min otroliga potential och att de absolut behöver mig, och i morgon ska jag ta nya tag och söka lite fler jobb.
Annars håller jag på att återanpassa mig in i det svenska samhället. Har äntligen lärt mig att skriva på det svenska tangentbordet igen, och kommer dessutom ihåg att använda å, ä och ö. Vet numera vilka bussar jag ska ta och vilka program som går på TV, allt är som vanligt utom att jag för första gången i mitt liv inte vet vad jag ska göra. Bör jag oroa mig för att jag saknar dagarna på IB? Trots alla assignments, internals, CAS forms, coordinators och allt annat vi klagade över så var det ju bra, jag tyckte att det var roligt och jag hade ett mål med mitt liv; att få bättre betyg än Viktor. Nej, men ärligt talat: vad ska jag göra av det här året? Jag behöver ett mål, en mening med alltihop. Jag funderar på att gå med i Greenpeace eller liknande för att ha något att kämpa för, något att engagera mig i. För trots vad jag kanske sagt tidigare, så kan jag inte ägna mitt liv åt att läsa klassiker och dricka te hela dagarna. Om någon råkar hitta mitt mål och mening med livet drällandes på stan eller annorstädes maila mig på themeaningoflife@thisearth.com
"Life seems but a quick succession of busy nothings." Jane Austen
Ps. Tio poäng till den som tar titeln. Ds.
Sunday 7 October 2007
On familiar territory
Nu var det ett tag sedan jag skrev och jag sänder iväg en ursäkt till alla mina trogna läsare (om de nu finns...) för bristen på uppdateringar på min blogg. Tanken är egentligen att jag ska skriva aningen oftare.
I onsdags kväll landade jag på svensk mark igen efter en resa från Beauvais som gick otroligt smidigt. Fick 2 kg övervikt gratis (trots att det var Ryanair), flygplatsen var full av Skottar som firade Rangers seger över Lyon (och trots sorgen över förlusten kunde jag inte låta bli att glädjas med Rangersfansen i alla fall lite grann), mitt baggage kom i princip först och jag behövde inte vänta något på bussen. Flyt helt enkelt. Fick vänta några timmar i Nyköping och satt på en Amerikansk pizzeria som drevs av kurder (som för övrigt sålde italiensk pizza, hm) och åt en kycklingsallad medan jag läste Frankenstein. Efter både buss och tåg kom jag slutligen till tågstationen i Karlstad där jag blev påhoppad av min lillasyster (nr 2) som mötte mig tillsammans med mina föräldrar. Hemma var... ...helt enkelt hemma.
Det första jag gjorde i torsdags var naturligtvis att gå till Arbetsförmedlingen och skriva in mig som arbetslös, eller arbetssökande som min far insisterar på att jag ska säga. Om jag nu inte får något jobb så kanske jag möjligen skulle kunna få något slags bidrag i sinom tid. Som arbetslös känner jag att mina sympatier helt plötsligt börjar förflytta sig åt socialdemokratiskt håll... :p Eller ska jag kanske vara glad åt att det "tack vare den borgeliga regeringen" nu finns mer jobb än någonsin?
Annars går mina ambitioner om att bli pysslig hemmafixare bra, jag har bakat massor sedan jag kom hem. Igår försökte jag mig till och med på Wienerbröd eftersom jag fick något märkligt infall och kände ett starkt behov av att baka det, de blev rätt frasiga men oj vad det var kletigt under bakandet!! Igår var vi på IKEA, för er som inte har varit där kan jag meddela att IKEA i Karlstad ser ut precis som alla andra IKEAvaruhus i detta land och möjligen resten av världen. Jag köpte inget, men nu kan jag ju åka dit när jag vill och då blir inte behovet så stort. Dessutom får jag inte plats med ett enda litet värmeljus till på mitt rum. Med boksamlingen som kommer på posten inom den närmaste veckan är jag i behov av (ännu) en ny bokhylla, men det finns inte plats för det... Alla dessa odrägliga I-landsproblem man brottas med... Stånk och stön.
Igår kväll var jag i kyrkan, det var roligt även om det inte var så mycket folk. När man har varit borta ett tag (om än inte jättelänge) får man en ny syn på människor man är van vid att träffa. Överhuvudtaget är det mesta sig likt här (utom möjligen busstrafiken), men ändå annorlunda. Eller är det jag som har förändrats?
Att vara borta har fått mig att uppskatta saker jag förr inte tänkt på här hemma, att se de små sakerna som jag förut tagit för givet. Och när solen lyser, träden (mestadels björkar, träden är mindre varierade i detta land) är gula och luften är höstigt kall och fräsch och man får vara hemma hos dem man tycker om, kan man vara annat än glad? Nej.
"The art of life is to know how to enjoy a little and to endure very much."
William Hazlitt
I onsdags kväll landade jag på svensk mark igen efter en resa från Beauvais som gick otroligt smidigt. Fick 2 kg övervikt gratis (trots att det var Ryanair), flygplatsen var full av Skottar som firade Rangers seger över Lyon (och trots sorgen över förlusten kunde jag inte låta bli att glädjas med Rangersfansen i alla fall lite grann), mitt baggage kom i princip först och jag behövde inte vänta något på bussen. Flyt helt enkelt. Fick vänta några timmar i Nyköping och satt på en Amerikansk pizzeria som drevs av kurder (som för övrigt sålde italiensk pizza, hm) och åt en kycklingsallad medan jag läste Frankenstein. Efter både buss och tåg kom jag slutligen till tågstationen i Karlstad där jag blev påhoppad av min lillasyster (nr 2) som mötte mig tillsammans med mina föräldrar. Hemma var... ...helt enkelt hemma.
Det första jag gjorde i torsdags var naturligtvis att gå till Arbetsförmedlingen och skriva in mig som arbetslös, eller arbetssökande som min far insisterar på att jag ska säga. Om jag nu inte får något jobb så kanske jag möjligen skulle kunna få något slags bidrag i sinom tid. Som arbetslös känner jag att mina sympatier helt plötsligt börjar förflytta sig åt socialdemokratiskt håll... :p Eller ska jag kanske vara glad åt att det "tack vare den borgeliga regeringen" nu finns mer jobb än någonsin?
Annars går mina ambitioner om att bli pysslig hemmafixare bra, jag har bakat massor sedan jag kom hem. Igår försökte jag mig till och med på Wienerbröd eftersom jag fick något märkligt infall och kände ett starkt behov av att baka det, de blev rätt frasiga men oj vad det var kletigt under bakandet!! Igår var vi på IKEA, för er som inte har varit där kan jag meddela att IKEA i Karlstad ser ut precis som alla andra IKEAvaruhus i detta land och möjligen resten av världen. Jag köpte inget, men nu kan jag ju åka dit när jag vill och då blir inte behovet så stort. Dessutom får jag inte plats med ett enda litet värmeljus till på mitt rum. Med boksamlingen som kommer på posten inom den närmaste veckan är jag i behov av (ännu) en ny bokhylla, men det finns inte plats för det... Alla dessa odrägliga I-landsproblem man brottas med... Stånk och stön.
Igår kväll var jag i kyrkan, det var roligt även om det inte var så mycket folk. När man har varit borta ett tag (om än inte jättelänge) får man en ny syn på människor man är van vid att träffa. Överhuvudtaget är det mesta sig likt här (utom möjligen busstrafiken), men ändå annorlunda. Eller är det jag som har förändrats?
Att vara borta har fått mig att uppskatta saker jag förr inte tänkt på här hemma, att se de små sakerna som jag förut tagit för givet. Och när solen lyser, träden (mestadels björkar, träden är mindre varierade i detta land) är gula och luften är höstigt kall och fräsch och man får vara hemma hos dem man tycker om, kan man vara annat än glad? Nej.
"The art of life is to know how to enjoy a little and to endure very much."
William Hazlitt
Monday 1 October 2007
Slott och slappande
Efter en laaaang helg ar det nu antligen vardag igen. Jag trodde val aldrig att jag skulle vara sa glad over mandag, men sa ar det. I onsdags borjade jag kanna mig krasslig (som man sa fint sager, men varfor? jag tanker pa krasse...), i torsdags hade jag feber men jobbade anda och i fredags lag jag till sangs hela dagen utan att orka gora nagot annat an att slotitta pa TV och lyssna pa BBC pa min mellanvagsradio (ett extra tack till min far for den, det ar nog fran honom jag fatt mitt radioberoende). Lordag var en otroligt seg dag. Som nyttigast akte jag till posten och undersokte paketpriser, annars sag jag flera filmer och sag pa TV, allt rattfardigat med att jag fortfarande var sjuk. I sondags var jag i kyrkan i Senlis som jag varit i tva ganger forut. Det var gudstjanst tillsammans med en annan kyrka i ett kapell i en skola och efter det at alla mat tillsammans. Det var trakigt att saga hejda till alla, samtidigt som det var en aning segt eftersom jag akt med nagra andra dit och inte kunde komma hem nar jag ville. Jag var trott och hade ont i huvudet, fullt med folk overallt. Pa eftermiddagen sag jag pa "Phantom of the Opera" for andra gangen denna helg, kan man fa for mycket av den musiken och av Gerard Butler som the Phantom? Nej.
Helgen och sysslolosheten ar over for att ersattas av forberedelser for resan hem. I ett regnigt Chantilly traffade jag Hillevi som tagit sig ut fran Paris. Vi gick till slottet, genom parken och sedan pa en guidad tur pa smattrande franska genom slottet. Jag ar stolt over att jag hangde men och forstod vad guiden sa, jag har nu en hel del att beratta om slottets historia och om diverse malningar och mobler. Slottet ar inte stort, men valdigt vackert i sin oregelbundna arkitektur. Vi at god mat i "le resto" och sedan var Hillevi tvungen att aka hem for att passa barnen. Det var valdigt trakigt att saga hejda, men det var en trevlig dag. Efter lite arenden ar jag nu hemma och tvattar och i morgon vantar packning och stadning innan den stora dagen.
Stamningen i huset ar aningens tryckt och jag ar egentligen bara med familjen nar vi ater. Ser fram emot att komma harifran men jag har foralskat mig i denna region och detta stalle med sin underbart vackra natur, mysiga smabyar och trevliga manniskor. Jag skulle garna vilja komma tillbaks i framtiden under andra omstandigheter.
Yes, nu ska jag agna mig at min korrespondens sa jag lamnar er.
Helgen och sysslolosheten ar over for att ersattas av forberedelser for resan hem. I ett regnigt Chantilly traffade jag Hillevi som tagit sig ut fran Paris. Vi gick till slottet, genom parken och sedan pa en guidad tur pa smattrande franska genom slottet. Jag ar stolt over att jag hangde men och forstod vad guiden sa, jag har nu en hel del att beratta om slottets historia och om diverse malningar och mobler. Slottet ar inte stort, men valdigt vackert i sin oregelbundna arkitektur. Vi at god mat i "le resto" och sedan var Hillevi tvungen att aka hem for att passa barnen. Det var valdigt trakigt att saga hejda, men det var en trevlig dag. Efter lite arenden ar jag nu hemma och tvattar och i morgon vantar packning och stadning innan den stora dagen.
Stamningen i huset ar aningens tryckt och jag ar egentligen bara med familjen nar vi ater. Ser fram emot att komma harifran men jag har foralskat mig i denna region och detta stalle med sin underbart vackra natur, mysiga smabyar och trevliga manniskor. Jag skulle garna vilja komma tillbaks i framtiden under andra omstandigheter.
Yes, nu ska jag agna mig at min korrespondens sa jag lamnar er.
Thursday 27 September 2007
Det bar hemat...
Saker och ting har tagit en snabb vandning, tankte uppdatera er lite pa vad som hander. Mycket kan man saga om foraldrarna i familjen jag bor hos nu, men de ar definitivt effektiva. De har hittat nagon som kan ta hand om barnen fran och med mandag, och eftersom jag ar sjuk och inte kommer jobba i morgon sa har jag gjort min sista arbetsdag. Pa onsdag kommer jag att vara hemma i Fosterlandet igen, och da far vi se vad som hander. Ska bli skont att komma hem, men aven en aning konstigt att plotsligt vara hemma nar man hade planerat att inte vara hemma pa ett ar...
Ja, det var val det jag ville saga ikvall, nu vet ni i alla fall vad som ar pa G.
Sov gott!
Ja, det var val det jag ville saga ikvall, nu vet ni i alla fall vad som ar pa G.
Sov gott!
Tuesday 25 September 2007
C'est comme ça, la vie.
Saker och ting blir inte alltid som man har tankt sig och som man har planerat. Min fasta plan var att i nastan elva manader bo i Frankrike hos en familj och passa deras barn. Nu blir det dock inte sa. Jag insag att det var verkligen inte nagot for mig att bo hos en familj och framfor allt ar det inte for mig att passa barn. Det kanske inte har markts sa mycket pa min blogg, men det har varit valdigt jobbigt, och det har gjort att jag dessutom langtat hem valdigt mycket. Till slut fragade jag mig om det var vart det, om jag ville stanna har hela tiden for att lara mig franska nar jag madde sa daligt och det var sa jobbigt. I lordags nadde jag min botten, sondagen var bra, da var jag i kyrkan och traffade massa harliga manniskor som tog hand om mig och var jattesnalla, men igar hade jag ett samtal med foraldrarna i familjen och vi bestamde att jag skulle aka hem till Sverige sa fort de har hittat en annan losning pa vem som kan ta hand om barnen. De var valdigt forstaende, foraldrarna har alltid varit valdigt bra, men hela grejen att bo hos nagon annan har bara inte kants bra for mig.
Nu nar jag har bestamt mig vantar jag bara pa att jag ska fa besked om nar jag kan aka hem, jag ar helt redo att lamna det har stallet aven om det kanns lite sorgligt att jag inte lart mig all den franska jag ville. Men som Titouan sa visligt sa till sin pappa haromdagen: "C'est comme ça, la vie." Sant ar livet. Det har i alla fall varit en erfarenhet att vara har, och nu vet jag att jag i alla fall aldrig tanker jobba med barn... Vi far se hur det blir det dar med att skaffa barn sjalv, det kanske blir karriar i stallet. ;)
Nasta fraga ar hur jag ska fa med mig allt hem, det kommer bli nagot av ett problem. Okej, jag har inte kopt pa mig jattemycket grejer, men eftersom det var tajt redan nar jag kom hit kommer de dar extra kilona bli svara. Jag kanske far skicka det med posten, de har ett bra postsystem har.
Det ar trakigt att det inte funkade, men nu har jag i alla fall provat det och det ar bara att ga vidare.
"A wise man fights to win, but he is twice a fool who has no plan for possible defeat."
Louis L'Amour
Nu nar jag har bestamt mig vantar jag bara pa att jag ska fa besked om nar jag kan aka hem, jag ar helt redo att lamna det har stallet aven om det kanns lite sorgligt att jag inte lart mig all den franska jag ville. Men som Titouan sa visligt sa till sin pappa haromdagen: "C'est comme ça, la vie." Sant ar livet. Det har i alla fall varit en erfarenhet att vara har, och nu vet jag att jag i alla fall aldrig tanker jobba med barn... Vi far se hur det blir det dar med att skaffa barn sjalv, det kanske blir karriar i stallet. ;)
Nasta fraga ar hur jag ska fa med mig allt hem, det kommer bli nagot av ett problem. Okej, jag har inte kopt pa mig jattemycket grejer, men eftersom det var tajt redan nar jag kom hit kommer de dar extra kilona bli svara. Jag kanske far skicka det med posten, de har ett bra postsystem har.
Det ar trakigt att det inte funkade, men nu har jag i alla fall provat det och det ar bara att ga vidare.
"A wise man fights to win, but he is twice a fool who has no plan for possible defeat."
Louis L'Amour
Wednesday 19 September 2007
Frankrike + Fotboll = Sant?
En av fordelarna med att bo i Frankrike ar att Lyons matcher visas pa TVn. Jag skippade Lost (tror ni den ar battre pa franska?) och drog mig tillbaka till mitt rum for att pa en grusig bild njuta av denna lyx. Ikvall ar det Lyon mot FC Barcelona, och med sorg i hjartat maste jag medge att det gar inte jattebra for Kim Kallstrom och hans Lyon for tillfallet. De ligger under med ett poang, men jag haller hoppet uppe och tror for fullt pa att de kommer att ta hem detta! Annu finns det tid kvar och jag vantar att Kallstrom ska sticka fram och sanda ivag en av sina vansterfotskanoner in i krysset... (namnde jag att jag gillar Kallstrom? Lagerback och hans "Svensson ar battre pa blott gras" kan ga och gomma sig i en svettig fotbollssocka...)
Jag trodde att Frankrike var ett fotbollsland, och sag med gladje fram emot att komma hit och dela det stora intresse jag trodde skulle finnas, men det visade sig att det kan bli svarare an forvantat. For tillfallet ar det bara Rugby som galler, overallt. Det ar VM har i Frankrike i ar, och intresset ar overvaldigande. Pappan i familjen bara skrattar at mig for att jag vill titta pa fotboll, det ar rugby som galler! I ar ar det stora aret da Frankrike ska ta hem segern i rugby VM, det ar alla overtygade om. De har ett starkt lag (sager de, sjalv stracker sig min kunskap om aktuell rugby till att det ar VM har) och har aldrig vunnit forut, men nu ar det alltsa dags.
NEEEEEEEEEEEEJ!!! 2-0 till Barcelona... Det kanns bra att veta att ni delar denna svara stund med mig. Och nu byter de ut Kallstrom, jag tror att jag ska ga och lagga mig nu.
"Serious sport is war minus the shooting." George Orwell
Jag trodde att Frankrike var ett fotbollsland, och sag med gladje fram emot att komma hit och dela det stora intresse jag trodde skulle finnas, men det visade sig att det kan bli svarare an forvantat. For tillfallet ar det bara Rugby som galler, overallt. Det ar VM har i Frankrike i ar, och intresset ar overvaldigande. Pappan i familjen bara skrattar at mig for att jag vill titta pa fotboll, det ar rugby som galler! I ar ar det stora aret da Frankrike ska ta hem segern i rugby VM, det ar alla overtygade om. De har ett starkt lag (sager de, sjalv stracker sig min kunskap om aktuell rugby till att det ar VM har) och har aldrig vunnit forut, men nu ar det alltsa dags.
NEEEEEEEEEEEEJ!!! 2-0 till Barcelona... Det kanns bra att veta att ni delar denna svara stund med mig. Och nu byter de ut Kallstrom, jag tror att jag ska ga och lagga mig nu.
"Serious sport is war minus the shooting." George Orwell
Sunday 16 September 2007
A box full of joy...
En helt ny varld oppnades for mig idag i form av en gammal kartong som statt i familjens garage utan att packas upp. Ska jag ta det fran borjan? OK. Efter lunchen idag fragade jag Stéphanie (mamman i familjen) om hon hade nagra bra franska bocker hon kunde tipsa mig om sa jag kunde lana dem pa biblioteket, eller om hon kunde lana nagot at mig. Hon undrade lite vad jag var intresserad av och vi pratade lite om det innan hon berattade att hon hade en del lador i garaget som Eric kunde ta in som jag kunde kolla i. Sagt och gjort, i eftermiddags stod nedanfor min trappa en karton full av bocker och som Eric uttryckte det (fritt oversatt) "det sag ut som att det fanns ratt mycket klassiker, sant som ar en plaga att ta sig igenom, men vill du lasa dem sa...". Jag har precis gatt igenom hela ladan, for varje bok jag tog upp tankte jag "oh, den har jag ju velat lasa". Dar fanns (massvis av) Molière, Maupassant, Pascal, Zola (okej, jag erkanner, han ar inte min favorit), Baudelaire, Hugo och massa mer som jag sakert har glomt. Dessutom ar ju mitt mal att kunna lasa Dumas innan jag aker harifran. Alla dessa bocker far jag lana av nar jag vill, det ar bara att ga ned for trappen. Ni kanske forstar att min lycka ar gjord...
For ovrigt har det varit en bra helg. Var i Paris med Hillevi igar, mycket trevligt. Shoppade, gick pa mode/textil/smyckes museum, gick pa bio och sag en fransk film som vi inte fattade nagot av. Muséet var intressant, speciellt smyckena som var helt fantastiska! Hade lite svart att komma darifran eftersom tva vakter hade fatt syn pa mitt Afrika-halsband och absolut ville diskutera Afrika och allt mojligt annat. Idag var jag i en kyrka i Senlis, det var trevligt, mycket amerikaner. Blev omhandertagen av en tysk tjej som varit au-pair har forut men som pluggade har nu, roligt. Anmalde mig till julkoren...
Nu ska jag fortsatta lasa "Vindens skugga" (Carlos Ruiz Zafon). Min alskade mamma kopte den till mig och skickade den, tack! Jag har kommit till halften, men skulle an sa lange vilja rekommendera den till de som alskar de vackra sorgerna och olyckornas bocker.
Vem gar det att citera annat an C. S. Lewis en kvall som denna?
"You can't get a cup of tea big enough or a book long enough to suit me." C. S. Lewis
For ovrigt har det varit en bra helg. Var i Paris med Hillevi igar, mycket trevligt. Shoppade, gick pa mode/textil/smyckes museum, gick pa bio och sag en fransk film som vi inte fattade nagot av. Muséet var intressant, speciellt smyckena som var helt fantastiska! Hade lite svart att komma darifran eftersom tva vakter hade fatt syn pa mitt Afrika-halsband och absolut ville diskutera Afrika och allt mojligt annat. Idag var jag i en kyrka i Senlis, det var trevligt, mycket amerikaner. Blev omhandertagen av en tysk tjej som varit au-pair har forut men som pluggade har nu, roligt. Anmalde mig till julkoren...
Nu ska jag fortsatta lasa "Vindens skugga" (Carlos Ruiz Zafon). Min alskade mamma kopte den till mig och skickade den, tack! Jag har kommit till halften, men skulle an sa lange vilja rekommendera den till de som alskar de vackra sorgerna och olyckornas bocker.
Vem gar det att citera annat an C. S. Lewis en kvall som denna?
"You can't get a cup of tea big enough or a book long enough to suit me." C. S. Lewis
Friday 14 September 2007
Vive la musique! (och litteratur ar inte helt fel det heller...)
Jag var for nagra dagar sedan ute och gick i Monchy St Eloi, den lilla byn dar jag bor. De senaste dagarna har det varit ideligen solsken och sa var det aven denna kvall. Samtidigt som jag gick lyssnade jag pa min mp3 (ja, till och med jag har en) och kande mig allmant glad. Vem kan inte vara glad nar man har The Beatles, Simon & Garfunkel eller Katie Melua i oronen och solen i ogonen? Det slog mig att nar man gar omkring och lyssnar pa musik formar det den varld man upplever, lite som att ha sin egen filmmusik till livet. Vi (eller i alla fall jag) paverkas mycket av det jag hor, glad musik gor mig glad och ledsen musik kan gora mig fortvivlad. Nufortiden ar det alltsa inte bara vara erfarenheter och vilka vi ar som paverkar hur vi upplever saker, det ar aven musiken vi lyssnar pa eftersom den i sa hog grad ar narvarande i allt vi gor. Musik kan paverka mycket. Skulle jag nagonsin starta en revolution skulle jag se till att ha en riktigt bra latskrivare som min hogra hand...
For ovrigt kan jag, inte utan en viss stolthet, beratta att min Hedera Helix frodas och vaxer, den har nu overlevt tva veckor hos mig. Mitt rum borjar kannas som hemma och jag har lyckats dubbla min kollektion av bocker pa tre veckor. Jag kom hit med de sex nodvandigaste bockerna och nu har jag tolv; sex engelska, fyra svenska och tva franska. Nu har jag nog sa att jag overlever tre veckor till, och gor jag inte det ar mamman i familjen biblotekarie. Funderar ibland pa hur jag ska fa hem allt till sommaren. Jag satter mitt hopp till att min familj packar latt nar de halsar pa i var sa jag kan skicka hem saker med dem.
Pa sprakfronten gar det framat, dock papekade Titouan i formmidags att han inte ville ata gift till lunch eftersom han da skulle do eller i alla fall bli allvarligt sjuk. Jag hade i all hast forvaxlat poisson (fisk) och poison (gift). Franska ord ar mycket lika, det ar fina skillnader, ett amne som jag kan utveckla i oandlighet nagon gang. Jag har aven fatt min latinbok idag, sa nu ar det bara att satta tanderna i detta adla sprak sa blir det Ovidius nasta. Kasus kan val inte vara sa viktigt?
Jag avslutar dagens inlagg i den filosofiska anda jag borjade med, alltsa blir det Keats.
"Heard melodies are sweet, but those unheard are sweeter." John Keats
For ovrigt kan jag, inte utan en viss stolthet, beratta att min Hedera Helix frodas och vaxer, den har nu overlevt tva veckor hos mig. Mitt rum borjar kannas som hemma och jag har lyckats dubbla min kollektion av bocker pa tre veckor. Jag kom hit med de sex nodvandigaste bockerna och nu har jag tolv; sex engelska, fyra svenska och tva franska. Nu har jag nog sa att jag overlever tre veckor till, och gor jag inte det ar mamman i familjen biblotekarie. Funderar ibland pa hur jag ska fa hem allt till sommaren. Jag satter mitt hopp till att min familj packar latt nar de halsar pa i var sa jag kan skicka hem saker med dem.
Pa sprakfronten gar det framat, dock papekade Titouan i formmidags att han inte ville ata gift till lunch eftersom han da skulle do eller i alla fall bli allvarligt sjuk. Jag hade i all hast forvaxlat poisson (fisk) och poison (gift). Franska ord ar mycket lika, det ar fina skillnader, ett amne som jag kan utveckla i oandlighet nagon gang. Jag har aven fatt min latinbok idag, sa nu ar det bara att satta tanderna i detta adla sprak sa blir det Ovidius nasta. Kasus kan val inte vara sa viktigt?
Jag avslutar dagens inlagg i den filosofiska anda jag borjade med, alltsa blir det Keats.
"Heard melodies are sweet, but those unheard are sweeter." John Keats
Monday 10 September 2007
Oh, sweet liberty
Ar mitt i min fyra dagars langhelg; ooh sa skont! Familjen har varit borta de tre senaste dagarna och kom hem i eftermiddag. Har ar vad jag har haft for mig.
Lordag Var inne i Chantilly for att anmala mig till franskakursen, men inget fungerade naturligtvis som det skulle. Det gor det aldrig har. Men det visade sig sedan nar jag pratade med mamman i familjen att allt ar okej, sa i morgon bitti borjar jag mitt ambitiosa arbete for den perfeka franskan! Eftersom det var varmt, soligt och allmant harligt kopte jag en bok, en cola och en baguette och gick till slottet. Dar satt jag sedan under ett trad pa graset och laste medan jag intog min enkla maltid. Slottet ar jattefint, har dock inte varit inne an. Det ligger en vallgrav (i brist pa annat ord) runtomkring och det finns en stor park, tyvarr glomde jag kameran.
Val hemma igen njot jag i solen med min bok, tvattade och (hor och hapna vad vuxenpoangen rullar in denna helg) stadade och bytte lakan.
Sondag Var uppe tidigt for att ta mig in till Paris, det gick bra tills jag missade att ga av pa Paris Nord/Gare du Nord och sedan inte kom ut genom sparrarna eftersom jag akt for langt. Dessutom ser nog ansokningsannonserna for folk i info-disken i Metron ut sa har: Otrevlig person med stor ovilja till tydlighet och att hjalpa manniskor sokes, dalig engelskakunskap ar ett plus! Till slut kom jag i alla fall till ratt station, men da var problemet att hitta ratt hus. Hade kollat kartan innan och begav mig bortat. Efter att ha fragat tre personer som gett mig vagbeskrivning som ingen av dem gjorde att jag kom ratt hittade jag ett gammalt par som visade mig ratt och jag kom fram till Svenska kyrkan. Var en halvtimme for sen men smog in och satte mig. Jag har aldrig varit pa en svenskkyrklig gudstjanst (skolan raknas inte) i hela mitt liv och var lite bortkommen, jag kan inte ens trosbekannelsen... Dock var det trevligt efterat nar de serverade lunch (caecarsallad, gott!!) och jag fick chans att prata med lite annat folk. Traffade bland annat en au-pair som jag gick pa au-pair traffen med senare pa eftermiddagen. Det var grymt roligt att traffa lite folk, och efter fika och mycket prat utbyttes telefonnummer etc.
Maste saga att vad man an kan saga om svenska kyrkan i Karlstad sa gillade jag den i Paris.
Mandag Oh, harliga slappdag! Jag har borjat titta pa sasong 1 av Prisonbreak (nej, inte pa franska) i brist pa annat. Vilken serie, kan inte bestamma mig for om jag gillar den eller bara stor mig pa det perfekta i den "oh sa snygge och charmante killen med sina psykiska storningar som gor honom till geni och filantrop och offrar allt for att radda sin oskyldige bror och trots att allt hela tiden skiter sig har han en losning i bakfickan (eller mojligen pa/under huden) sa att allt i sista stund ordnar sig". Vad ska man saga? Annars agnade jag nagra timmar at att lasa in mig for latinkursen som borjar i morgon. Om nagon kan forklara kasus fullt ut for mig skulle det uppskattas! Har precis kommit in efter en promenad i solen. Sol, frisk luft och Beatles kan gora mycket for humoret.
I morgon har jag varit har i tre veckor, det kanns som en evighet samtidigt som tiden har gatt valdigt fort. Det ar nagot konstigt med tid... Oscar Levant fangar nog min kansla bast med sina ord
"So little time and so little to do."
Lordag Var inne i Chantilly for att anmala mig till franskakursen, men inget fungerade naturligtvis som det skulle. Det gor det aldrig har. Men det visade sig sedan nar jag pratade med mamman i familjen att allt ar okej, sa i morgon bitti borjar jag mitt ambitiosa arbete for den perfeka franskan! Eftersom det var varmt, soligt och allmant harligt kopte jag en bok, en cola och en baguette och gick till slottet. Dar satt jag sedan under ett trad pa graset och laste medan jag intog min enkla maltid. Slottet ar jattefint, har dock inte varit inne an. Det ligger en vallgrav (i brist pa annat ord) runtomkring och det finns en stor park, tyvarr glomde jag kameran.
Val hemma igen njot jag i solen med min bok, tvattade och (hor och hapna vad vuxenpoangen rullar in denna helg) stadade och bytte lakan.
Sondag Var uppe tidigt for att ta mig in till Paris, det gick bra tills jag missade att ga av pa Paris Nord/Gare du Nord och sedan inte kom ut genom sparrarna eftersom jag akt for langt. Dessutom ser nog ansokningsannonserna for folk i info-disken i Metron ut sa har: Otrevlig person med stor ovilja till tydlighet och att hjalpa manniskor sokes, dalig engelskakunskap ar ett plus! Till slut kom jag i alla fall till ratt station, men da var problemet att hitta ratt hus. Hade kollat kartan innan och begav mig bortat. Efter att ha fragat tre personer som gett mig vagbeskrivning som ingen av dem gjorde att jag kom ratt hittade jag ett gammalt par som visade mig ratt och jag kom fram till Svenska kyrkan. Var en halvtimme for sen men smog in och satte mig. Jag har aldrig varit pa en svenskkyrklig gudstjanst (skolan raknas inte) i hela mitt liv och var lite bortkommen, jag kan inte ens trosbekannelsen... Dock var det trevligt efterat nar de serverade lunch (caecarsallad, gott!!) och jag fick chans att prata med lite annat folk. Traffade bland annat en au-pair som jag gick pa au-pair traffen med senare pa eftermiddagen. Det var grymt roligt att traffa lite folk, och efter fika och mycket prat utbyttes telefonnummer etc.
Maste saga att vad man an kan saga om svenska kyrkan i Karlstad sa gillade jag den i Paris.
Mandag Oh, harliga slappdag! Jag har borjat titta pa sasong 1 av Prisonbreak (nej, inte pa franska) i brist pa annat. Vilken serie, kan inte bestamma mig for om jag gillar den eller bara stor mig pa det perfekta i den "oh sa snygge och charmante killen med sina psykiska storningar som gor honom till geni och filantrop och offrar allt for att radda sin oskyldige bror och trots att allt hela tiden skiter sig har han en losning i bakfickan (eller mojligen pa/under huden) sa att allt i sista stund ordnar sig". Vad ska man saga? Annars agnade jag nagra timmar at att lasa in mig for latinkursen som borjar i morgon. Om nagon kan forklara kasus fullt ut for mig skulle det uppskattas! Har precis kommit in efter en promenad i solen. Sol, frisk luft och Beatles kan gora mycket for humoret.
I morgon har jag varit har i tre veckor, det kanns som en evighet samtidigt som tiden har gatt valdigt fort. Det ar nagot konstigt med tid... Oscar Levant fangar nog min kansla bast med sina ord
"So little time and so little to do."
Friday 7 September 2007
En kontemplation over kluddets otaliga mojligheter...
Kreativiteten flodar denna eftermiddag!! Det ar fantastiskt vad man kan gora med lite lim, papper och kludd. Helt plotsligt kan man fylla vaggar och annat med intressanta bilder och liknande, satta upp lappar och mycket mer. Har klistrat upp citat pa garderoben, nagot sadant hade aldrig hant hemma! Jag jobbar pa att fa mitt rum lite mer personligt och i mina forsok kanner jag att flera ars kreativitet som undertryckts av otaliga bildlektioner borjar blomstra igen. Har ar ett smakprov pa vad jag lyckats astadkomma i eftermiddag. 
Alla proffskreativister: jag ar bara en amator, dom mig inte for hart!!
Alla proffskreativister: jag ar bara en amator, dom mig inte for hart!!
Annars bestar mina dagar mest av att bygga legotorn och leka med bilar just nu. Jag kommer i kontakt med min barnsliga sida...
Jag ar en och en halv timmes arbete ifran helgen, som denna gang blir langhelg eftersom Familjen ska pa 60-arskalas hos farmor. Ar ledig fyra dagar framover och ska bland annat till Chantilly och Paris, det ska bli roligt att komma till Paris och traffa lite andra manniskor.
Franskan gar battre och battre, i morse tog jag det stora steget att i stallet for att inskranka mig till CNN och SkyNews titta pa lite franska kanaler. TV-shop ar lika spannande pa franska som pa svenska och engelska.
Jag ar en och en halv timmes arbete ifran helgen, som denna gang blir langhelg eftersom Familjen ska pa 60-arskalas hos farmor. Ar ledig fyra dagar framover och ska bland annat till Chantilly och Paris, det ska bli roligt att komma till Paris och traffa lite andra manniskor.
Franskan gar battre och battre, i morse tog jag det stora steget att i stallet for att inskranka mig till CNN och SkyNews titta pa lite franska kanaler. TV-shop ar lika spannande pa franska som pa svenska och engelska.
Ps. "Beaty is truth; truth beauty." John Keats Ds.
Wednesday 5 September 2007
La Rentrée
Igar var den stora dagen, det man vantat pa i flera veckor och som det skrivits om i tidningar, pratats om i tv och annonserats om i affarerna; La Rentrée.
Skolstarten alltsa, det ar en stor grej i Frankrike. Material ska inhandlas, nya klader och skor ska kopas, nya leksaker och allt annat nytt som man bara MASTE ha infor skolstarten. Bara skolmaterialet for en fransk unge gar pa over 1000 spann, inte konstigt att affarerna satsar. Sjalv har alltid skolstartstiden varit en av de tider pa aret som jag gillar bast, och innan ni domer ut mig for att vara skolnord och pluggis ska jag beratta varfor. Skolstarten ar en ny borjan. For mig handlar det inte sa mycket om nya klader och grejer som ska kopas, utan nya intentioner, nya krafter och nya vanor. Naturligtvis haller det bara i sig i nagra veckor, men de dar forsta veckorna nar livet ar nytt och luften ar höstigt frasch och man far kasta av sig den varma kvalmiga sommaren fylld av later och ovanor ar, om inte en panyttfodelse, sa i alla fall som att stiga upp efter ett langt bad och kanna sig harligt ren och ny.
Sjalv far jag ingen skolstart i ar (om man inte raknar min franskakurs eller den natbaserade latinkursen som jag ska lasa), min nystart var i stallet min flytt till Frankrike, och mycket ar nytt. Inte bara intentioner, krafter och vanor ar nya, utan aven sprak, kultur och hem. Allt detta betyder nya mojligheter, nya utmaningar och nya saker att lara sig.
Mina mojligheter? Jag har varldens chans att lara mig franska, vilket jag verkligen tanker forsoka gora. Jag kommer forhoppningsvis att traffa och lara kanna nya manniskor och skaffa vanner. Dessutom hoppas jag kunna lara mig den franska kulturen och forsta den, det ar alltid intressant med nya kulturer.
Mina utmaningar? I princip allt. De forsta dagarna speciellt, men aven till viss del nu, tyckte jag att det var jobbigt att prata franska hela dagarna, det ar valdigt uttrottande. Dock gar det battre och battre, och man lar sig mycket av barnen. I och for sig ar det en utmaning i sig att forsta vad Matilin sager, som pappan i familjen sager: man maste kunna franska, och sa maste man kunna Matilin.
Barnen i sig ar ju ocksa en utmaning. De ar nyckfulla, viljestarka och har inte alltid valdigt mycket sunt fornuft. Igar letade jag i nastan tio minuter efter Matilin som hade gomt sig (han brukar tydligen gora det), och Titouan ville inte ta ett till steg for att dubbelknuten pa hans skor hade gatt upp. Man maste lara sig att locka och hota vartannat for att fa dem att gora vad de ska, och det ar verkligen en utmaning.
Att skaffa nya vanner ar ju ocksa en utmaning, speciellt om man inte har nagon naturlig motesplats som skolan. Tack och lov ska jag ga en franskakurs dar det brukar finnas en del andra au-pairer, och i helgen ska jag till Svenska Kyrkan i Paris och traffa andra ungdomar dar.
Den franska maten och vanorna kan ju ocksa vara en utmaning. Den mesta maten gillar jag, och jag tycker om att man ater ost och yoghurt till efterratt. Det svaraste ar frukosten. Dett nyttigaste jag har hittat ar Kellog's Cornflakes, och for mig ar inte det en riktig frukost. Jag ar ledsen, men hur lange jag an bor i Frankrike kommer jag aldrig att lara mig att ata chokladkex till frukost.
Saker jag har lart mig? For det forsta har jag ju lart mig massa franska redan, speciellt vardagsord som man inte lar sig i skolan. Sedan har jag lart mig att hitta i omradet, jag hittar de flesta viktiga stallena nu, och vet jag inte exakt var de ligger sa har jag i alla fall en generell idé. Detta ar jag ratt stolt over eftersom mitt lokalsinne ar pa en niva som skulle ligga under skalan om det fanns nagon for att mata lokalsinne.
Sist men inte minst har jag lart mig ata champinjoner, har aldrig tyckt om det innan, men nu ater jag det utan problem!
I denna anda skulle jag vilja avsluta dagens inlagg med ett citat av den schweiziske filosofen Henri Frédèric Amiel (av vilkens dagbok jag har tagit den svenska titeln till min blog; "En drommares dagbok").
"Conquering any difficulty always gives one a secret joy, for it means pushing back a boundary-line and adding to one's liberty."
Skolstarten alltsa, det ar en stor grej i Frankrike. Material ska inhandlas, nya klader och skor ska kopas, nya leksaker och allt annat nytt som man bara MASTE ha infor skolstarten. Bara skolmaterialet for en fransk unge gar pa over 1000 spann, inte konstigt att affarerna satsar. Sjalv har alltid skolstartstiden varit en av de tider pa aret som jag gillar bast, och innan ni domer ut mig for att vara skolnord och pluggis ska jag beratta varfor. Skolstarten ar en ny borjan. For mig handlar det inte sa mycket om nya klader och grejer som ska kopas, utan nya intentioner, nya krafter och nya vanor. Naturligtvis haller det bara i sig i nagra veckor, men de dar forsta veckorna nar livet ar nytt och luften ar höstigt frasch och man far kasta av sig den varma kvalmiga sommaren fylld av later och ovanor ar, om inte en panyttfodelse, sa i alla fall som att stiga upp efter ett langt bad och kanna sig harligt ren och ny.
Sjalv far jag ingen skolstart i ar (om man inte raknar min franskakurs eller den natbaserade latinkursen som jag ska lasa), min nystart var i stallet min flytt till Frankrike, och mycket ar nytt. Inte bara intentioner, krafter och vanor ar nya, utan aven sprak, kultur och hem. Allt detta betyder nya mojligheter, nya utmaningar och nya saker att lara sig.
Mina mojligheter? Jag har varldens chans att lara mig franska, vilket jag verkligen tanker forsoka gora. Jag kommer forhoppningsvis att traffa och lara kanna nya manniskor och skaffa vanner. Dessutom hoppas jag kunna lara mig den franska kulturen och forsta den, det ar alltid intressant med nya kulturer.
Mina utmaningar? I princip allt. De forsta dagarna speciellt, men aven till viss del nu, tyckte jag att det var jobbigt att prata franska hela dagarna, det ar valdigt uttrottande. Dock gar det battre och battre, och man lar sig mycket av barnen. I och for sig ar det en utmaning i sig att forsta vad Matilin sager, som pappan i familjen sager: man maste kunna franska, och sa maste man kunna Matilin.
Barnen i sig ar ju ocksa en utmaning. De ar nyckfulla, viljestarka och har inte alltid valdigt mycket sunt fornuft. Igar letade jag i nastan tio minuter efter Matilin som hade gomt sig (han brukar tydligen gora det), och Titouan ville inte ta ett till steg for att dubbelknuten pa hans skor hade gatt upp. Man maste lara sig att locka och hota vartannat for att fa dem att gora vad de ska, och det ar verkligen en utmaning.
Att skaffa nya vanner ar ju ocksa en utmaning, speciellt om man inte har nagon naturlig motesplats som skolan. Tack och lov ska jag ga en franskakurs dar det brukar finnas en del andra au-pairer, och i helgen ska jag till Svenska Kyrkan i Paris och traffa andra ungdomar dar.
Den franska maten och vanorna kan ju ocksa vara en utmaning. Den mesta maten gillar jag, och jag tycker om att man ater ost och yoghurt till efterratt. Det svaraste ar frukosten. Dett nyttigaste jag har hittat ar Kellog's Cornflakes, och for mig ar inte det en riktig frukost. Jag ar ledsen, men hur lange jag an bor i Frankrike kommer jag aldrig att lara mig att ata chokladkex till frukost.
Saker jag har lart mig? For det forsta har jag ju lart mig massa franska redan, speciellt vardagsord som man inte lar sig i skolan. Sedan har jag lart mig att hitta i omradet, jag hittar de flesta viktiga stallena nu, och vet jag inte exakt var de ligger sa har jag i alla fall en generell idé. Detta ar jag ratt stolt over eftersom mitt lokalsinne ar pa en niva som skulle ligga under skalan om det fanns nagon for att mata lokalsinne.
Sist men inte minst har jag lart mig ata champinjoner, har aldrig tyckt om det innan, men nu ater jag det utan problem!
I denna anda skulle jag vilja avsluta dagens inlagg med ett citat av den schweiziske filosofen Henri Frédèric Amiel (av vilkens dagbok jag har tagit den svenska titeln till min blog; "En drommares dagbok").
"Conquering any difficulty always gives one a secret joy, for it means pushing back a boundary-line and adding to one's liberty."
Sunday 2 September 2007
Hedera Helix
Jag har kopt en krukvaxt. Ja, det ar sant. Trots att jag bara hade en krukvaxt pa mitt rum i Sverige, och det var mamma som vattnade den, sa har jag kopt en krukvaxt att ha pa mitt rum har. En Hedera Helix, Murgrona heter det pa svenska, men jag valde mest pa mafa eftersom jag inte ar sa begavad nar det galler vaxtlighet. Insag sedan att hela skogen ar full av murgrona har, sa jag skulle kunnat plocka det som ogras, men anda. Symboliken av att ha kopt en krukvaxt? Nu har jag bosatt mig har, detta ar mitt hem och jag planerar att bo har en langre tid. Man koper inte en krukvaxt om man inte planerar att stanna; till exempel om man ar gast eller bara bor en manad pa nagot stalle. Helt plotsligt blev vikten av krukvaxten mycket storre, och jag insag detta; jag har flyttat hemifran.
Det ar inte helt latt att flytta till ett helt nytt land dar man verkligen inte kanner nagon utom den familj som man bor hos. Annu har heller inte franskakursen borjat, sa jag har inte traffat folk i min egen alder som jag har nagon chans att lara kanna. Allt ar nytt och annorlunda. Pa tv gar samma program, men dubbade till franska. Och arligt talat; hur manga vill se Dr House pa franska? Inte jag.
Skulle haromdagen se pa film och valde en av familjens filmer efter att ha sett efter sa att det fanns en engelsk version pa DVDn. Phew, jag slapp se Bruce Willis och Brad Pitt prata franska... Dock gick inte den franska texten att stanga av, hopplost!
Pa tisdag borjar barnens skola (forskola/dagis), sa da ska jag bara passa dem i genomsnitt fyra timmar per dag, jamfort med fem eller nio timmar som det varit den har veckan. Det basta med den veckan ar att den ar over... Snacka om tung start. Men jag ser ljust pa framtiden och ser fram emot att borja franskakursen och traffa lite andra au!pairer, sa jag avslutar dagens inlagg med ett passande citat av George Eliot (notera kopplingen till vaxterna):
"It will never rain roses: when we want more roses we must plant more trees."
Det ar inte helt latt att flytta till ett helt nytt land dar man verkligen inte kanner nagon utom den familj som man bor hos. Annu har heller inte franskakursen borjat, sa jag har inte traffat folk i min egen alder som jag har nagon chans att lara kanna. Allt ar nytt och annorlunda. Pa tv gar samma program, men dubbade till franska. Och arligt talat; hur manga vill se Dr House pa franska? Inte jag.
Skulle haromdagen se pa film och valde en av familjens filmer efter att ha sett efter sa att det fanns en engelsk version pa DVDn. Phew, jag slapp se Bruce Willis och Brad Pitt prata franska... Dock gick inte den franska texten att stanga av, hopplost!
Pa tisdag borjar barnens skola (forskola/dagis), sa da ska jag bara passa dem i genomsnitt fyra timmar per dag, jamfort med fem eller nio timmar som det varit den har veckan. Det basta med den veckan ar att den ar over... Snacka om tung start. Men jag ser ljust pa framtiden och ser fram emot att borja franskakursen och traffa lite andra au!pairer, sa jag avslutar dagens inlagg med ett passande citat av George Eliot (notera kopplingen till vaxterna):
"It will never rain roses: when we want more roses we must plant more trees."
Friday 31 August 2007
I de förlovade grodlarens land...
Sa har slutligen aven jag paborjat den langa vandringen genom det sa kallade blogtrasket, och med stor risk for att fastna skulle jag tro. Befinner mig i Frankrike, "de forlorade grodlarens land" som Elin Fransson skulle sagt, och ska vara har som au-pair i ett ar. Tanken ar att jag ska ska kunna prata franska flytande nar jag aker harifran om tio manader, vi far se hur det gar.
Jag bor i Monchy St Eloi, en valdigt liten by norr om Paris i département Oise och région Picardie, det ligger aven nara Chantilly for de som kan sina slott. Har tar jag hand om tva sma pojkar; Titouan (5) som alskar ketchup och helst vill styra allt och alla sjalv, och Matilin (3) som kan uttala ungefar halften av alla bokstaver och i stallet pratar med uteslutande vokaler och p, m, n och t. Det ar ju nagot av ett problem for mig som knappt kan orden nar de uttalas korrekt, det ar som att lara sig ett helt nytt sprak.
Har varit har i en och en halv vecka nu, gjort min forsta (och tyngsta) arbetsvecka och lart mig en del om Frankrike och kulturen. Tre observationer:
1. Undvik myndigheter om du inte har ett dussin papper pa att du finns, bor har, ater, sover, jobbar, lever, har en bank och mycket annat. Byrakrati ar oerhort komplicerat, och vad du behover for papper beror pa vem du pratar med, sa ga till ratt stalle framfor allt!! Bara for att oppna ett bankkonto och fa ett uttagskort (inte ens betalkort!!) behovde de kopior pa pass och carte de séjour (som jag egentligen inte ska behova ha eftersom jag ar EU medborgare), personbevis, kopia pa Stéphanies (mamman i familjen) pass och mitt kontrakt som au-pair.
2. Nyttighetslaran ar lite annorlunda har an i Sverige. Det ar okej att ata kex med chokladfyllning till frukost, men man far inte ha for mycket ketchup pa maten (till Titouans stora besvikelse). Sjalv saknar jag gamla hederliga Havrefras...
3. Man halsar alltid samt tar avsked av varandra nar man gar, ordentligt. Bara du gar in i en butik ar det minst "Bonjour madame!" och nar du gar "Bonne journée, au revoir!". Betydligt varmare an de uttrycksfulla nickarna som konstant anvands i Sverige.
Jag saknar dock "hemma" och att ha familjen runt sig hela tiden sa Jane Austen far avsluta dagens inlagg: "There's nothing like staying at home for real comfort."
Jag bor i Monchy St Eloi, en valdigt liten by norr om Paris i département Oise och région Picardie, det ligger aven nara Chantilly for de som kan sina slott. Har tar jag hand om tva sma pojkar; Titouan (5) som alskar ketchup och helst vill styra allt och alla sjalv, och Matilin (3) som kan uttala ungefar halften av alla bokstaver och i stallet pratar med uteslutande vokaler och p, m, n och t. Det ar ju nagot av ett problem for mig som knappt kan orden nar de uttalas korrekt, det ar som att lara sig ett helt nytt sprak.
Har varit har i en och en halv vecka nu, gjort min forsta (och tyngsta) arbetsvecka och lart mig en del om Frankrike och kulturen. Tre observationer:
1. Undvik myndigheter om du inte har ett dussin papper pa att du finns, bor har, ater, sover, jobbar, lever, har en bank och mycket annat. Byrakrati ar oerhort komplicerat, och vad du behover for papper beror pa vem du pratar med, sa ga till ratt stalle framfor allt!! Bara for att oppna ett bankkonto och fa ett uttagskort (inte ens betalkort!!) behovde de kopior pa pass och carte de séjour (som jag egentligen inte ska behova ha eftersom jag ar EU medborgare), personbevis, kopia pa Stéphanies (mamman i familjen) pass och mitt kontrakt som au-pair.
2. Nyttighetslaran ar lite annorlunda har an i Sverige. Det ar okej att ata kex med chokladfyllning till frukost, men man far inte ha for mycket ketchup pa maten (till Titouans stora besvikelse). Sjalv saknar jag gamla hederliga Havrefras...
3. Man halsar alltid samt tar avsked av varandra nar man gar, ordentligt. Bara du gar in i en butik ar det minst "Bonjour madame!" och nar du gar "Bonne journée, au revoir!". Betydligt varmare an de uttrycksfulla nickarna som konstant anvands i Sverige.
Jag saknar dock "hemma" och att ha familjen runt sig hela tiden sa Jane Austen far avsluta dagens inlagg: "There's nothing like staying at home for real comfort."
Subscribe to:
Posts (Atom)