Goethe and the Gang

Satt på bussen och läste "Cirkusdirektörens Dotter" av Jostein Gaarder idag, kunde inte motstå att läsa en gammal favorit igen. Det är typiskt mig att läsa alla böcker flera gånger, ni vill inte veta rekordet. Fördelen med att åka buss är i alla fall att man kan sitta och läsa i värmen medan mörkret glider förbi utanför. När jag kom fram till Universitetet fick jag ett infall att gå in och låna Goethes "Faust" eftersom jag fick inspiration för att läsa den från "Cirkusdirektörens Dotter". Det var längesedan jag var där och lånade böcker, men det kändes bara så... hemma. Hittade en hel hylla med de lite tyngre klassikerna på engelska och efter att ha kollat lite i Faust kändes det väldigt överväldigande. Tänkte på i PDP när jag tänkte läsa Miltons "Paradise Lost" och kom ungefär tio sidor. Det jag fattade var bra, men jag bara orkade inte mer. Hittade i stället "The Divine Comedy" som kändes lite lättare, Faust får jag ta när jag har mer tid. Det är jag riktigt inspirerad för att läsa just nu är "Djävulen och Fröken Prym" av Paulo Coelho, har blivit riktigt fast för hans böcker!

"A mind not to be changed by place and time
The mind is its own place,
and itself
Can make a Heav'n of Hell,
a Hell of Heav'n."

Ur de första tio sidorna av "Paradise Lost"...

Ps. Tolka inte in för mycket i temat på böckerna, det var inte medvetet. Ds.

Vänner och shopping

En snabb rapport innan jag kryper ned i min varma säng i mörkret och bara domnar bort. Har precis tagit en varm dusch, ätit mat och försöker nu hålla mig lite uppdaterad.

Förra veckan var jag alltså sjuk och försökte hålla mig undan halsont inför lördagens körövning, men vad hände? Efter att ha klarat mig hyfsat under veckan vaknade jag med brännande halsont i lördags. Var en halvtimme tidig till övningen eftersom min kära faster sagt fel tid (tack!). Men med uppsjungning och inte allt för svåra altstämmor gick det bra i alla fall.
I fredags fick jag min första lön; hallelujah!! Efter att ha levt på studiebidrag som jag oftast försökt spara till olika resor hände något som inte har hänt på väldigt länge; jag fick lust att shoppa. Linn och jag hade bestämt oss för att äta lunch efter att inte ha setts på väldigt länge. För er som inte vet så är Linn en av mina bästa vänner som jag umgicks med väldigt mycket i nian, men som jag inte har träffat speciellt mycket de senaste åren. Vi testade den italienska restauranten på hörnet drottninggatan/ö torggatan, helt okej. Sedan var det shopping på Bergvik som gällde, te hemma och sedan var vi i kyrkan på kvällen.

Det var väldigt kul att umgås med Linn igen efter att inte ha gjort det på länge. Konstigt nog kändes det som att allt var som vanligt, inte alls som att vi inte setts på väldigt länge. Det är konstigt hur det kan vara så med en del vänner...

Nu ska jag snart ta och sova lite, jag tror att ju mer jag sover och ju tidigare jag lägger mig desto tröttare blir jag. Det är beroendeframkallande att sova.

Till alla mina vänner som jag saknar så...

"Nothing makes the earth seem so spacious as to have friends at a distance; they make the latitudes and longitudes."
Henry David Thoreau

Ode to Kim

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!
KIM KÄLLSTRÖM IS THE MAN!!!! GO KIM!!!


För er icke-fotbollsälskare som finns där ute i världen vill jag bara berätta att det handlar om EM-kvalet Sverige - Lettland, och Kim gjorde det avgörande 2-1 målet. :D Vad är det jag har sagt om honom hela tiden!?



Ps. Det ser inte bra ut för England... Ligger under mot Kroatien, ouch. Ds.

Ensam hemma

Idag är jag hemma i ett grått Karlstad och är sjuk. Inte döende direkt, men jag mådde inte bra igår så jag gick hem från jobbet i några timmar och i går kväll mådde jag så dåligt att jag bestämde mig för att stanna hemma idag. Efter över 12 timmars sömn mår jag mycket bättre, men det känns bra att jag valde att stanna hemma. Dessutom får man ju ägna sig åt såna underbara aktiviteter som att kolla på Oprah och alla B-serier och repriser som går på dagarna.

Föräldrarna har dragit till USA och det är bara jag och systrarna hemma. Vi har det fint. Var och shoppade lite i söndags för första gången på länge. En affär, en halvtimme, två systrar som smakråd och jag kom därifrån med två tröjor. En lagom dos shopping för mig. :) Får dock min första lön på fredag och ser mycket fram emot det, att ha pengar förhöjer alltid upplevelsen.

Ska på körövning på lördag inför första advent. Alla som finns i närheten av Karlstad kan ju komma på 1 adventsgudstjänst på CCC. Jag älskar julsånger!!

Nu kom syster nr 1 hem, så jag ska avsluta dagens lilla inlägg här.

"Those who never complain are never pitied." Jane Austen

The Bath of Our Time

Jag kanske inte behöver säga det; men jag är ett stort Jane Austen fan. Tvärtemot vad alla tror (och vad vissa filmer visar) så är det inte bara romantik och "åh jag ska hitta någon att gifta mig med". Okej, böckerna slutar alltsomoftast (läs alltid) i bröllop, men det finns så mycket mer av humor, kritik och ironi. I alla fall så märker man snart att stället att vara på under denna tid är antingen London eller Bath. Till Bath åker man för att "förbättra hälsan", alltså skvallra, träffa människor, flirta, spela kort, utbyta åsikter, visa upp sig och helt enkelt roa sig. Var gör vi allt detta idag? På Internet. Vi sitter framför datorn och skvallrar på msn, vi träffar nya människor på communities, vi hittar kärleken på matchsiterna, vi spelar spel på bettingsiterna, vi bloggar och berättar för världen vad vi tycker, vi visar upp oss och vår samling av vänner på Facebook osv. På internet träffar vi folk under en tid, mellan 8 och 11 på kvällen, när det är "säsong". På samma sätt åkte man till Bath under den rätta säsongen och träffade samma bekantskaper år efter år, med några få undantag. Men de riktiga vännerna fanns hemma på slottet/herrgården i någon enslig by på landet, och jag vill påstå att det är likadant för oss.

Vad har egentligen ändrats på 250 år? Människor är fortfarande likadana, skillnaden mellan nu och då är att vi har hoppat över kontradanserna. Det finns fortfarande en viss etikett, ett mode på hur man ska skriva, göra layouten och vilka foton man ska lägga upp.
Vilket föredrar jag?
Som den drömmare jag är skulle jag lätt satsa på Jane Austens tid...

"One cannot be always laughing at a man without now and then stumbling on something witty." Jane Austen

Ode to Snow

Kan inte fatta att det ligger snö ute och är så kallt!! Jag blir så barnsligt glad varje gång det snöar och önskar att någon ville ut och kasta snöboll eller leka. Men jag försöker vara vuxen och jobbar på. Jag sitter inne framför en dator och pratar med kunder medan snön faller utanför fönstret.

Är det inte något speciellt med vit, kall, glittrande, tyst snö mot en mörkblå himmel? Och jag älskar att allt blir så tyst, och kallt... Man kan vandra runt i mörkret, och det är som att man är ensam i hela världen. Det enda som hörs är avlägsna långtradare i det avlägsna mörkret.

Den bok jag läst som handlar mest om snö är (ganska uppenbart) "Snow" av Orhan Pamuk. Dagens citat är naturligtvis alltså från den.

"Ka was convinced that every life is like a snowflake; individual existences might look identical from afar, but to understand one's own eternally mysterious uniqueness one had only to plot the mysteries of one's own snowflake." Orhan Pamuk

Take these broken wings...

Jag har nu varit en hårt arbetande människa i fyra veckor, vilket också är anledningen till att det inte hänt så mycket här den senaste tiden. Jag har lärt mig jättemycket, insett att jag måste lära mig mycket, mycket mer för att göra ett bra jobb, och träffat massa nytt folk. Jag har nu gått in i det andra stadiet av utbildningen, jag sitter i Trainee och tar samtal. Skillnaden från att jobba på riktigt är att vi nu sätter kunderna på hold hälften av tiden i samtalet för att fråga någon av våra hjälpare som faktiskt kan någonting om det vi håller på med. Hittills har det gått ganska bra, men jag har kass statistik eftersom jag är väldigt dålig på den ädla konsten av att koppla vidare, som Johan (en av dem som hjälper oss) hela tiden påpekar. Resultatet blir långa, komplicerade samtal med mycket efterarbete; allt som är fel.

Jag och mitt lokalsinne har även varit ute på nya äventyr. En regnig kväll skulle jag hämta min syster på busssationen i Karlskoga för att sedan åka vidare till Kristinehamn för att hämta min andra syster och hennes kompisar. Jag tyckte inte att det skulle vara så svårt att hitta till busssationen, trots att jag aldrig varit där. Mycket riktigt var det inte svårt, men jag fick stanna på en mack och fråga... I Kristinehamn valde vi fel avfart, och det visste jag. Resultatet blev ändlöst irrande på måfå tills vi hittade Statoil och kunde lokalisera oss.
I onsdags sov jag mig igenom bussresan så till den grad att jag helt missade vart jag skulle av och fick leta mig genom ett snöblaskigt Karlskoga från Bussstationen. Jag kunde tagit den enkla, långa vägen och följt skyltarna, men återigen trodde jag att mitt stackars lokalsinne skulle klara detta styrkeprov. Jag fick fråga en stackars tonårskille på väg till skolan som antagligen inte visste var han var, först när jag frågade efter bensinmackarna kunde han svara hur jag skulle gå. Det visade sig att jag i alla fall varit på rätt väg, och jag kom fram i tid, kall och med blöta fötter.

Trots att jag fortfarande inte vet vad jag gör här så har jag börjat se på livet på ett väldigt Coelhianskt sätt (se Paulo Coelho). Det som händer, det händer. Det viktiga är att man lyssnar till hjärtat, lär sig något och inte ignorerar tecknen på väg mot sitt livsöde. Jag har ju trots allt lärt mig väldigt mycket hela den här hösten, både om mig själv och andra. Just nu bara lever jag. Jag njuter av hösten, av frostglittriga höstlöv på marken när man går till jobbet, av mysiga innekvällar, av att vara hemma, av alla de små sakerna som vykort från vänner man tycker om. Allt detta går ganska bra, men stundtals (ofta i mörkret på bussen hem) fastnar jag i mina funderingar över vad allt detta ska leda till...

Idag har det snöat här i Karlstad för första gången i år. Jag blir lika lycklig varje gång snön kommer. Trots att jag vet att det snart kommer att smälta igen så kan jag inte låta bli att bli så där barnsligt glad över den första snön. Man vill bara springa ut, vända ansiktet mot himlen, blunda och räcka ut tungan och känna hur snöflingorna faller ned på ansiktet och smälter till små droppar. Ah, vinter! Är det inte underbart att den långa, kvalmiga sommaren äntligen är över?

En sång som har gått runt i mitt huvud de senaste veckorna får avsluta kvällens inlägg, och jag lovar att jag ska försöka att inte dröja lika länge med nästa inlägg...

Blackbird singing in the dead of night

Take these broken wings and learn to fly

All your life

You were only waiting for this moment to arise.

Blackbird singing in the dead of night

Take these sunken eyes and learn to see

All your life

You were only waiting for this moment to be free.