Det bar hemat...

Saker och ting har tagit en snabb vandning, tankte uppdatera er lite pa vad som hander. Mycket kan man saga om foraldrarna i familjen jag bor hos nu, men de ar definitivt effektiva. De har hittat nagon som kan ta hand om barnen fran och med mandag, och eftersom jag ar sjuk och inte kommer jobba i morgon sa har jag gjort min sista arbetsdag. Pa onsdag kommer jag att vara hemma i Fosterlandet igen, och da far vi se vad som hander. Ska bli skont att komma hem, men aven en aning konstigt att plotsligt vara hemma nar man hade planerat att inte vara hemma pa ett ar...

Ja, det var val det jag ville saga ikvall, nu vet ni i alla fall vad som ar pa G.

Sov gott!

C'est comme ça, la vie.

Saker och ting blir inte alltid som man har tankt sig och som man har planerat. Min fasta plan var att i nastan elva manader bo i Frankrike hos en familj och passa deras barn. Nu blir det dock inte sa. Jag insag att det var verkligen inte nagot for mig att bo hos en familj och framfor allt ar det inte for mig att passa barn. Det kanske inte har markts sa mycket pa min blogg, men det har varit valdigt jobbigt, och det har gjort att jag dessutom langtat hem valdigt mycket. Till slut fragade jag mig om det var vart det, om jag ville stanna har hela tiden for att lara mig franska nar jag madde sa daligt och det var sa jobbigt. I lordags nadde jag min botten, sondagen var bra, da var jag i kyrkan och traffade massa harliga manniskor som tog hand om mig och var jattesnalla, men igar hade jag ett samtal med foraldrarna i familjen och vi bestamde att jag skulle aka hem till Sverige sa fort de har hittat en annan losning pa vem som kan ta hand om barnen. De var valdigt forstaende, foraldrarna har alltid varit valdigt bra, men hela grejen att bo hos nagon annan har bara inte kants bra for mig.

Nu nar jag har bestamt mig vantar jag bara pa att jag ska fa besked om nar jag kan aka hem, jag ar helt redo att lamna det har stallet aven om det kanns lite sorgligt att jag inte lart mig all den franska jag ville. Men som Titouan sa visligt sa till sin pappa haromdagen: "C'est comme ça, la vie." Sant ar livet. Det har i alla fall varit en erfarenhet att vara har, och nu vet jag att jag i alla fall aldrig tanker jobba med barn... Vi far se hur det blir det dar med att skaffa barn sjalv, det kanske blir karriar i stallet. ;)

Nasta fraga ar hur jag ska fa med mig allt hem, det kommer bli nagot av ett problem. Okej, jag har inte kopt pa mig jattemycket grejer, men eftersom det var tajt redan nar jag kom hit kommer de dar extra kilona bli svara. Jag kanske far skicka det med posten, de har ett bra postsystem har.

Det ar trakigt att det inte funkade, men nu har jag i alla fall provat det och det ar bara att ga vidare.

"A wise man fights to win, but he is twice a fool who has no plan for possible defeat."
Louis L'Amour

Frankrike + Fotboll = Sant?

En av fordelarna med att bo i Frankrike ar att Lyons matcher visas pa TVn. Jag skippade Lost (tror ni den ar battre pa franska?) och drog mig tillbaka till mitt rum for att pa en grusig bild njuta av denna lyx. Ikvall ar det Lyon mot FC Barcelona, och med sorg i hjartat maste jag medge att det gar inte jattebra for Kim Kallstrom och hans Lyon for tillfallet. De ligger under med ett poang, men jag haller hoppet uppe och tror for fullt pa att de kommer att ta hem detta! Annu finns det tid kvar och jag vantar att Kallstrom ska sticka fram och sanda ivag en av sina vansterfotskanoner in i krysset... (namnde jag att jag gillar Kallstrom? Lagerback och hans "Svensson ar battre pa blott gras" kan ga och gomma sig i en svettig fotbollssocka...)

Jag trodde att Frankrike var ett fotbollsland, och sag med gladje fram emot att komma hit och dela det stora intresse jag trodde skulle finnas, men det visade sig att det kan bli svarare an forvantat. For tillfallet ar det bara Rugby som galler, overallt. Det ar VM har i Frankrike i ar, och intresset ar overvaldigande. Pappan i familjen bara skrattar at mig for att jag vill titta pa fotboll, det ar rugby som galler! I ar ar det stora aret da Frankrike ska ta hem segern i rugby VM, det ar alla overtygade om. De har ett starkt lag (sager de, sjalv stracker sig min kunskap om aktuell rugby till att det ar VM har) och har aldrig vunnit forut, men nu ar det alltsa dags.

NEEEEEEEEEEEEJ!!! 2-0 till Barcelona... Det kanns bra att veta att ni delar denna svara stund med mig. Och nu byter de ut Kallstrom, jag tror att jag ska ga och lagga mig nu.


"Serious sport is war minus the shooting." George Orwell

A box full of joy...

En helt ny varld oppnades for mig idag i form av en gammal kartong som statt i familjens garage utan att packas upp. Ska jag ta det fran borjan? OK. Efter lunchen idag fragade jag Stéphanie (mamman i familjen) om hon hade nagra bra franska bocker hon kunde tipsa mig om sa jag kunde lana dem pa biblioteket, eller om hon kunde lana nagot at mig. Hon undrade lite vad jag var intresserad av och vi pratade lite om det innan hon berattade att hon hade en del lador i garaget som Eric kunde ta in som jag kunde kolla i. Sagt och gjort, i eftermiddags stod nedanfor min trappa en karton full av bocker och som Eric uttryckte det (fritt oversatt) "det sag ut som att det fanns ratt mycket klassiker, sant som ar en plaga att ta sig igenom, men vill du lasa dem sa...". Jag har precis gatt igenom hela ladan, for varje bok jag tog upp tankte jag "oh, den har jag ju velat lasa". Dar fanns (massvis av) Molière, Maupassant, Pascal, Zola (okej, jag erkanner, han ar inte min favorit), Baudelaire, Hugo och massa mer som jag sakert har glomt. Dessutom ar ju mitt mal att kunna lasa Dumas innan jag aker harifran. Alla dessa bocker far jag lana av nar jag vill, det ar bara att ga ned for trappen. Ni kanske forstar att min lycka ar gjord...

For ovrigt har det varit en bra helg. Var i Paris med Hillevi igar, mycket trevligt. Shoppade, gick pa mode/textil/smyckes museum, gick pa bio och sag en fransk film som vi inte fattade nagot av. Muséet var intressant, speciellt smyckena som var helt fantastiska! Hade lite svart att komma darifran eftersom tva vakter hade fatt syn pa mitt Afrika-halsband och absolut ville diskutera Afrika och allt mojligt annat. Idag var jag i en kyrka i Senlis, det var trevligt, mycket amerikaner. Blev omhandertagen av en tysk tjej som varit au-pair har forut men som pluggade har nu, roligt. Anmalde mig till julkoren...

Nu ska jag fortsatta lasa "Vindens skugga" (Carlos Ruiz Zafon). Min alskade mamma kopte den till mig och skickade den, tack! Jag har kommit till halften, men skulle an sa lange vilja rekommendera den till de som alskar de vackra sorgerna och olyckornas bocker.

Vem gar det att citera annat an C. S. Lewis en kvall som denna?
"You can't get a cup of tea big enough or a book long enough to suit me." C. S. Lewis

Vive la musique! (och litteratur ar inte helt fel det heller...)

Jag var for nagra dagar sedan ute och gick i Monchy St Eloi, den lilla byn dar jag bor. De senaste dagarna har det varit ideligen solsken och sa var det aven denna kvall. Samtidigt som jag gick lyssnade jag pa min mp3 (ja, till och med jag har en) och kande mig allmant glad. Vem kan inte vara glad nar man har The Beatles, Simon & Garfunkel eller Katie Melua i oronen och solen i ogonen? Det slog mig att nar man gar omkring och lyssnar pa musik formar det den varld man upplever, lite som att ha sin egen filmmusik till livet. Vi (eller i alla fall jag) paverkas mycket av det jag hor, glad musik gor mig glad och ledsen musik kan gora mig fortvivlad. Nufortiden ar det alltsa inte bara vara erfarenheter och vilka vi ar som paverkar hur vi upplever saker, det ar aven musiken vi lyssnar pa eftersom den i sa hog grad ar narvarande i allt vi gor. Musik kan paverka mycket. Skulle jag nagonsin starta en revolution skulle jag se till att ha en riktigt bra latskrivare som min hogra hand...


For ovrigt kan jag, inte utan en viss stolthet, beratta att min Hedera Helix frodas och vaxer, den har nu overlevt tva veckor hos mig. Mitt rum borjar kannas som hemma och jag har lyckats dubbla min kollektion av bocker pa tre veckor. Jag kom hit med de sex nodvandigaste bockerna och nu har jag tolv; sex engelska, fyra svenska och tva franska. Nu har jag nog sa att jag overlever tre veckor till, och gor jag inte det ar mamman i familjen biblotekarie. Funderar ibland pa hur jag ska fa hem allt till sommaren. Jag satter mitt hopp till att min familj packar latt nar de halsar pa i var sa jag kan skicka hem saker med dem.

Pa sprakfronten gar det framat, dock papekade Titouan i formmidags att han inte ville ata gift till lunch eftersom han da skulle do eller i alla fall bli allvarligt sjuk. Jag hade i all hast forvaxlat poisson (fisk) och poison (gift). Franska ord ar mycket lika, det ar fina skillnader, ett amne som jag kan utveckla i oandlighet nagon gang. Jag har aven fatt min latinbok idag, sa nu ar det bara att satta tanderna i detta adla sprak sa blir det Ovidius nasta. Kasus kan val inte vara sa viktigt?


Jag avslutar dagens inlagg i den filosofiska anda jag borjade med, alltsa blir det Keats.

"Heard melodies are sweet, but those unheard are sweeter." John Keats

Oh, sweet liberty

Ar mitt i min fyra dagars langhelg; ooh sa skont! Familjen har varit borta de tre senaste dagarna och kom hem i eftermiddag. Har ar vad jag har haft for mig.

Lordag Var inne i Chantilly for att anmala mig till franskakursen, men inget fungerade naturligtvis som det skulle. Det gor det aldrig har. Men det visade sig sedan nar jag pratade med mamman i familjen att allt ar okej, sa i morgon bitti borjar jag mitt ambitiosa arbete for den perfeka franskan! Eftersom det var varmt, soligt och allmant harligt kopte jag en bok, en cola och en baguette och gick till slottet. Dar satt jag sedan under ett trad pa graset och laste medan jag intog min enkla maltid. Slottet ar jattefint, har dock inte varit inne an. Det ligger en vallgrav (i brist pa annat ord) runtomkring och det finns en stor park, tyvarr glomde jag kameran.
Val hemma igen njot jag i solen med min bok, tvattade och (hor och hapna vad vuxenpoangen rullar in denna helg) stadade och bytte lakan.

Sondag Var uppe tidigt for att ta mig in till Paris, det gick bra tills jag missade att ga av pa Paris Nord/Gare du Nord och sedan inte kom ut genom sparrarna eftersom jag akt for langt. Dessutom ser nog ansokningsannonserna for folk i info-disken i Metron ut sa har: Otrevlig person med stor ovilja till tydlighet och att hjalpa manniskor sokes, dalig engelskakunskap ar ett plus! Till slut kom jag i alla fall till ratt station, men da var problemet att hitta ratt hus. Hade kollat kartan innan och begav mig bortat. Efter att ha fragat tre personer som gett mig vagbeskrivning som ingen av dem gjorde att jag kom ratt hittade jag ett gammalt par som visade mig ratt och jag kom fram till Svenska kyrkan. Var en halvtimme for sen men smog in och satte mig. Jag har aldrig varit pa en svenskkyrklig gudstjanst (skolan raknas inte) i hela mitt liv och var lite bortkommen, jag kan inte ens trosbekannelsen... Dock var det trevligt efterat nar de serverade lunch (caecarsallad, gott!!) och jag fick chans att prata med lite annat folk. Traffade bland annat en au-pair som jag gick pa au-pair traffen med senare pa eftermiddagen. Det var grymt roligt att traffa lite folk, och efter fika och mycket prat utbyttes telefonnummer etc.
Maste saga att vad man an kan saga om svenska kyrkan i Karlstad sa gillade jag den i Paris.

Mandag Oh, harliga slappdag! Jag har borjat titta pa sasong 1 av Prisonbreak (nej, inte pa franska) i brist pa annat. Vilken serie, kan inte bestamma mig for om jag gillar den eller bara stor mig pa det perfekta i den "oh sa snygge och charmante killen med sina psykiska storningar som gor honom till geni och filantrop och offrar allt for att radda sin oskyldige bror och trots att allt hela tiden skiter sig har han en losning i bakfickan (eller mojligen pa/under huden) sa att allt i sista stund ordnar sig". Vad ska man saga? Annars agnade jag nagra timmar at att lasa in mig for latinkursen som borjar i morgon. Om nagon kan forklara kasus fullt ut for mig skulle det uppskattas! Har precis kommit in efter en promenad i solen. Sol, frisk luft och Beatles kan gora mycket for humoret.


I morgon har jag varit har i tre veckor, det kanns som en evighet samtidigt som tiden har gatt valdigt fort. Det ar nagot konstigt med tid... Oscar Levant fangar nog min kansla bast med sina ord

"So little time and so little to do."

En kontemplation over kluddets otaliga mojligheter...

Kreativiteten flodar denna eftermiddag!! Det ar fantastiskt vad man kan gora med lite lim, papper och kludd. Helt plotsligt kan man fylla vaggar och annat med intressanta bilder och liknande, satta upp lappar och mycket mer. Har klistrat upp citat pa garderoben, nagot sadant hade aldrig hant hemma! Jag jobbar pa att fa mitt rum lite mer personligt och i mina forsok kanner jag att flera ars kreativitet som undertryckts av otaliga bildlektioner borjar blomstra igen. Har ar ett smakprov pa vad jag lyckats astadkomma i eftermiddag.
Alla proffskreativister: jag ar bara en amator, dom mig inte for hart!!

Annars bestar mina dagar mest av att bygga legotorn och leka med bilar just nu. Jag kommer i kontakt med min barnsliga sida...
Jag ar en och en halv timmes arbete ifran helgen, som denna gang blir langhelg eftersom Familjen ska pa 60-arskalas hos farmor. Ar ledig fyra dagar framover och ska bland annat till Chantilly och Paris, det ska bli roligt att komma till Paris och traffa lite andra manniskor.
Franskan gar battre och battre, i morse tog jag det stora steget att i stallet for att inskranka mig till CNN och SkyNews titta pa lite franska kanaler. TV-shop ar lika spannande pa franska som pa svenska och engelska.

Ps. "Beaty is truth; truth beauty." John Keats Ds.

La Rentrée

Igar var den stora dagen, det man vantat pa i flera veckor och som det skrivits om i tidningar, pratats om i tv och annonserats om i affarerna; La Rentrée.
Skolstarten alltsa, det ar en stor grej i Frankrike. Material ska inhandlas, nya klader och skor ska kopas, nya leksaker och allt annat nytt som man bara MASTE ha infor skolstarten. Bara skolmaterialet for en fransk unge gar pa over 1000 spann, inte konstigt att affarerna satsar. Sjalv har alltid skolstartstiden varit en av de tider pa aret som jag gillar bast, och innan ni domer ut mig for att vara skolnord och pluggis ska jag beratta varfor. Skolstarten ar en ny borjan. For mig handlar det inte sa mycket om nya klader och grejer som ska kopas, utan nya intentioner, nya krafter och nya vanor. Naturligtvis haller det bara i sig i nagra veckor, men de dar forsta veckorna nar livet ar nytt och luften ar höstigt frasch och man far kasta av sig den varma kvalmiga sommaren fylld av later och ovanor ar, om inte en panyttfodelse, sa i alla fall som att stiga upp efter ett langt bad och kanna sig harligt ren och ny.

Sjalv far jag ingen skolstart i ar (om man inte raknar min franskakurs eller den natbaserade latinkursen som jag ska lasa), min nystart var i stallet min flytt till Frankrike, och mycket ar nytt. Inte bara intentioner, krafter och vanor ar nya, utan aven sprak, kultur och hem. Allt detta betyder nya mojligheter, nya utmaningar och nya saker att lara sig.

Mina mojligheter? Jag har varldens chans att lara mig franska, vilket jag verkligen tanker forsoka gora. Jag kommer forhoppningsvis att traffa och lara kanna nya manniskor och skaffa vanner. Dessutom hoppas jag kunna lara mig den franska kulturen och forsta den, det ar alltid intressant med nya kulturer.

Mina utmaningar? I princip allt. De forsta dagarna speciellt, men aven till viss del nu, tyckte jag att det var jobbigt att prata franska hela dagarna, det ar valdigt uttrottande. Dock gar det battre och battre, och man lar sig mycket av barnen. I och for sig ar det en utmaning i sig att forsta vad Matilin sager, som pappan i familjen sager: man maste kunna franska, och sa maste man kunna Matilin.
Barnen i sig ar ju ocksa en utmaning. De ar nyckfulla, viljestarka och har inte alltid valdigt mycket sunt fornuft. Igar letade jag i nastan tio minuter efter Matilin som hade gomt sig (han brukar tydligen gora det), och Titouan ville inte ta ett till steg for att dubbelknuten pa hans skor hade gatt upp. Man maste lara sig att locka och hota vartannat for att fa dem att gora vad de ska, och det ar verkligen en utmaning.
Att skaffa nya vanner ar ju ocksa en utmaning, speciellt om man inte har nagon naturlig motesplats som skolan. Tack och lov ska jag ga en franskakurs dar det brukar finnas en del andra au-pairer, och i helgen ska jag till Svenska Kyrkan i Paris och traffa andra ungdomar dar.
Den franska maten och vanorna kan ju ocksa vara en utmaning. Den mesta maten gillar jag, och jag tycker om att man ater ost och yoghurt till efterratt. Det svaraste ar frukosten. Dett nyttigaste jag har hittat ar Kellog's Cornflakes, och for mig ar inte det en riktig frukost. Jag ar ledsen, men hur lange jag an bor i Frankrike kommer jag aldrig att lara mig att ata chokladkex till frukost.

Saker jag har lart mig? For det forsta har jag ju lart mig massa franska redan, speciellt vardagsord som man inte lar sig i skolan. Sedan har jag lart mig att hitta i omradet, jag hittar de flesta viktiga stallena nu, och vet jag inte exakt var de ligger sa har jag i alla fall en generell idé. Detta ar jag ratt stolt over eftersom mitt lokalsinne ar pa en niva som skulle ligga under skalan om det fanns nagon for att mata lokalsinne.
Sist men inte minst har jag lart mig ata champinjoner, har aldrig tyckt om det innan, men nu ater jag det utan problem!

I denna anda skulle jag vilja avsluta dagens inlagg med ett citat av den schweiziske filosofen Henri Frédèric Amiel (av vilkens dagbok jag har tagit den svenska titeln till min blog; "En drommares dagbok").

"Conquering any difficulty always gives one a secret joy, for it means pushing back a boundary-line and adding to one's liberty."

Hedera Helix

Jag har kopt en krukvaxt. Ja, det ar sant. Trots att jag bara hade en krukvaxt pa mitt rum i Sverige, och det var mamma som vattnade den, sa har jag kopt en krukvaxt att ha pa mitt rum har. En Hedera Helix, Murgrona heter det pa svenska, men jag valde mest pa mafa eftersom jag inte ar sa begavad nar det galler vaxtlighet. Insag sedan att hela skogen ar full av murgrona har, sa jag skulle kunnat plocka det som ogras, men anda. Symboliken av att ha kopt en krukvaxt? Nu har jag bosatt mig har, detta ar mitt hem och jag planerar att bo har en langre tid. Man koper inte en krukvaxt om man inte planerar att stanna; till exempel om man ar gast eller bara bor en manad pa nagot stalle. Helt plotsligt blev vikten av krukvaxten mycket storre, och jag insag detta; jag har flyttat hemifran.

Det ar inte helt latt att flytta till ett helt nytt land dar man verkligen inte kanner nagon utom den familj som man bor hos. Annu har heller inte franskakursen borjat, sa jag har inte traffat folk i min egen alder som jag har nagon chans att lara kanna. Allt ar nytt och annorlunda. Pa tv gar samma program, men dubbade till franska. Och arligt talat; hur manga vill se Dr House pa franska? Inte jag.

Skulle haromdagen se pa film och valde en av familjens filmer efter att ha sett efter sa att det fanns en engelsk version pa DVDn. Phew, jag slapp se Bruce Willis och Brad Pitt prata franska... Dock gick inte den franska texten att stanga av, hopplost!

Pa tisdag borjar barnens skola (forskola/dagis), sa da ska jag bara passa dem i genomsnitt fyra timmar per dag, jamfort med fem eller nio timmar som det varit den har veckan. Det basta med den veckan ar att den ar over... Snacka om tung start. Men jag ser ljust pa framtiden och ser fram emot att borja franskakursen och traffa lite andra au!pairer, sa jag avslutar dagens inlagg med ett passande citat av George Eliot (notera kopplingen till vaxterna):

"It will never rain roses: when we want more roses we must plant more trees."