Hail the weathergods!

En fördel med att ha weather indicators på datorn är att man alltid vet vad det är för väder hemma i Karlstad, och därför ska jag passa på att diskutera vädret lite. Jag vet, väder är tråkigt, men vi fortsätter trots det att dra upp det i oändliga diskussioner.
Här har vädret gått från snö förra veckan till rena rama vårvädret den här veckan. Enligt min dator är det nu 10 grader (har ingen termometer) och solen skiner in genom fönstret. Vindarna är inte längre rivande kalla utan bara friska och svala. Jag är dessutom ganska säker på att temperaturen gick uppåt 13 grader i måndags. Härligt, härligt! I Karlstad är det tydligen minusgrader och moln...

En sak som man upptäcker rätt snart efter att man kommer hit är att folk inte kan konsten att klä sig enligt årstiderna. Folk är ute och springer i shorts och t-shirt i snö, igår såg jag en tjej i kort-kort och flip-flop (okej, det är varmt men inte så varmt) och en kille som satt bakom mig på en föreläsning hade shorts och t-shirt. Skottar (och många andra här) tål all kyla och bryr sig inte ens om att ta på sig en jacka.

Något positivt med vädret är att man nu kan sitta ute och äta lunch. De senaste två dagarna har jag suttit med en kompis på en bänk vid havet och ätit lunch utan att ens frysa. Man blir bara lycklig av sånt!

Men man får ta vara på lyckan så länge den varar, som min flatmate från Aberdeen säger;
"You haven't experienced Scottish weather until you've had four seasons in one day."
Jag väntar...

...och förresten, 2009 års nobelpristagare i litteratur blir Kazuo Ishiguro... :D

Roots

Jag vill dedikera detta blogginlägg till mina två läsare.

Nu har jag varit tillbaks i Sverige på lov mellan terminerna i några veckor. Det är skönt, men om jag ska vara ärlig saknar jag St Andrews med allt som händer, allt folk och att bara vara där. Jag har återigen börjat fundera på något som jag tidigare också tänkt mycket på eftersom jag flyttat fram och tillbaks mellan två kontinenter titt som tätt; vad är hemma? Eftersom jag skrev en uppsats om det i min exam i Social Anthropology så borde jag kanske kunna svara på det, but alas no. När jag var hemma under jullovet förvirrade jag ett antal personer med att säga att jag åker hem igen om några dagar, och sen skulle jag komma hem igen efter ytterligare tio dagar. Jag kallade både St Andrews och Karlstad för hem... Trots att jag inte bott i Skottland så länge känns det som hemma, men kanske inte lika mycket som i Karlstad. Där har jag numera vänner, mitt eget rum, jag känner igen stan och (hör och häpna) vet var allt finns. Dessutom har jag en plats där, ett mål och en mening. Kanske är alla dessa faktorer något som gör en plats till ett hem?

Många säger att i en alltmer globaliserad värld blir vi mer och mer rotlösa, men efter att nu ha bott i tre olika länder (eller ja, fyra om man räknar Frankrike) så tror jag att det är tvärtom. Man får lättare att sätta ner rötter och göra en plats till ett hem, och när man lämnar den platsen håller sig några av rötterna envist fast så att man till slut har många hem. Man blir inte rotlös, men kanske blir det lite svårare att växa fast någonstans...

"He is happiest, be he king or peasant, who finds peace in his home."
Johann Wolfgang von Goethe

En snabb notis bara innan jag går iväg till min mammas "tea party". Igår när jag tittade ut genom fönstret blev jag förvånad över att se några små snöfläckar här och var. Tänk er då i morse när jag råkade kasta en blick genom köksfönstret och såg att hela världen var vit! Det brukar inte snöa här säger de, men nu ligger det i alla fall ett vitt lager och det är nollgradigt. Det kan bli en spännande raisin weekend, snökrig och foamfight combined!!

It's that time of the year...

Allt raklödder i hela stan är slutsålt och Tescoe rear Vodka, det kan bara betyda en sak; Raisin Weekend är på gång. Har en bra mamma, en bra pappa och fem syskon, så jag ser verkligen fram emot denna helgen. Ytterligare rapport kommer efter helgen.

Jag vet inte riktigt hur jag ska summera två månader i ett blogg-inlägg, men jag trivs i alla fall väldigt bra här. Stan är underbar, om än lite isolerad. Trevliga människor, mycket som händer hela tiden, och mina ämnen är jätteintressanta också. Har gått med i St Andrews Debating Society, vilket är jättekul! Varje vecka är det träning för nybörjarna, och sen är det en formell debatt som alltid är väldigt rolig att lyssna på. Det finns utöver debating ett hundratal societies som alltid anordnar något, tror vi är inne på vår femte eller sjätte bal för terminen utöver alla andra fester.

Alicia har varit här och hälsat på, vilket var väldigt kul. Och nu är det bara en månad kvar tills jag åker hem över jul. Ser fram emot det också. Vilken skillnad mot förra hösten, det känns bra att äntligen ha ett mål med livet igen och att göra något som man faktisk är intresserad av.

Har fått tillbaks min första uppsats, men nu är det bara att börja om igen och lämna in de som är kvar. Därifrån kommer dagens visdomsord;

"Each success only buys an admission ticket to a more difficult problem." Henry Kissinger

Save me from curious conscience, that still lords
Its strength for darkness, burrowing like a mole;
Turn the key deftly in the oilèd wards,
And seal the hushèd casket of my soul.

Keats

sunday, that's my fun day...

Våren är defenitivt här nu, och jag är lycklig över att alla träd slagit ut. Det är något med våren som får mig att längta till hösten...
En hel sommar ligger framför, och ni som känner mig vet att det inte är min favoritårstid. I sommar ska jag bara jobba, och jobba, och jobba... Och jag gillar inte att jobba. Det ska bli skönt att få börja plugga igen, är nog aningen överinspirerad för det. Kan bara inte få tiden (alltså arbetsveckorna) att gå fort nog. Nu när England/Skottlandsresan är över är min nästa ljuspunkt min semester i augusti, och förhoppningsvis kommer Ellen och hälsar på en av de två veckorna.

Men idag har varit en härlig dag. Jag och min lilla lillasyster kollade på "Anne of Green Gables" i morse, alltid en klassiker fylld av "depths of despairs" och "puffed sleeved dresses". (Det positiva med modet är att det förändras.) Sedan volleyboll på gräsmattan, bakade och sedan fikade vi i trädgården. Ikväll ska vi nog grilla i trädgården. En perfekt söndag. När det är så tycker till och med jag om sommar/vår.

Håller för övrigt på att läsa "Utopia" av Thomas More. Om jag någonsin varit kommunist nu, så skulle jag nu helt övergett minsta dragning ditåt. "Utopia" beskriver ett så kallat idealistiskt samhälle på en ö, men hela beskrivningen får mig bara att drömma mardrömmar. Scary stuff. Tur att vi har Lars Ohly och Gudrun Schyman, än så länge är vi nog säkra från kommunismen...