söndagskväll...

Först och främst måste jag säga ett stort grattis och ge ut i alla fall ett litet glädjetjut för Kimi som vann VM idag och slog både, Hamilton, Alonso och Massa!!! :D

Det finns inte så mycket att rapportera från helgen. Har tagit igen förlorad sömn från veckan, varit på ungdomsmöte, varit i kyrkan och gjort två intervjuer för websidan. Det gick bra, fast mp3'n stängde av sig mitt i inspelningen under ena intervjun. Man ska aldrig lita på teknik...

I morgon är det fullt upp igen. Dagen börjar med prov på fakturadelen. Har pluggat lite, men det är inte så svårt så jag hoppas att jag klarar det bra. På eftermiddagen ska vi ta foton till passerkorten, så då ska man se snygg ut också. Jobbigt, jobbigt...

Nu ska jag kolla på Parlamentet, den unga blonda killen som är rolig är med ikväll, tror jag. Be well!!

Helg!!

En arbetsvecka är över och helgen är här, jag har så mycket jag skulle vilja skriva om. Jag har lärt känna nya människor, lärt mig om fakturor och tele2's kundregister och åkt massa buss. I och med all bussåkning har jag hunnit läsa ut Frankenstein (annars har jag inte mycket tid över), och med risk för att detta blir en literär analys som ingen egentligen är intresserad av ska jag begränsa mig. Trots att den stundtals blir aningen långdragen (inget jag led av, men jag har å andra sidan hög tråkighetströskel) väcker boken funderingar och jag har bara en fråga; vilket är värst? Frankensteins djupa ångest över att ha skapat ett avskyvärt, frånstötande monster som inte skyr några medel för att hämnas eller Monstrets oerhörda ensamhet och avsky för sitt eget själsliga förfall? Personligen tycker jag att Frankenstein kan vara hårdhjärtad mot monstret men för att göra det hela mer aktuellt så kan jag berätta att jag läste i Illustrerad Vetenskap häromdagen att robotar som har ett nästintill mänskligt utseende skrämmer oss och skapar mer obehag än de som bara har vissa mänskliga drag, vi känner att något är fel. Conclusion; READ IT!!

Annars har jag inte haft så mycket tid till övers den här veckan. I tisdags var jag på webmöte för kyrkans hemsida. Och, nej, jag kan inget om websidor, jag ska bara skriva några artiklar för hemsidan. I onsdags fyllde min kära kusin Mia 15 så jag var naturligtvis i Kristinehamn och firade henne med mycket gott fika och tårta. Resten av tiden har jag sovit, jobbat och åkt buss. En uppdatering om pendlingen efter första veckan. Jag är positiv till själva bussresan, det är helt okej att gå upp tidigt, det negativa är att komma hem sent och att bussarna hem går lite dåliga tider men det blir bättre när jag börjar jobba på riktigt.

Idag firade jag ledigheten med slappande framför några halvkassa TV-program samt idol, men jag har ingen aning om vem som åkte ut. Detta är första säsongen jag sett något program, och tycker väl inte att alla är jättebra. Men heja Christoffer och Daniel (?)!! Idol-tittandet skapade ett sånghumör i mig, rösten är härligt kvällsmjuk och jag känner för att sjunga powerballader på högsta volym. Ska dock skona mina systrar från detta. Och medan tankarna ändå spinner iväg kan jag koppla tillbaks på ett gammalt inlägg på min blogg om musik och revolutioner. Kom att tänka på ett stycke som är både roligt och träffande (och som stöder min poäng) ur Orhan Pamuks bok "Snow" (tack till Elin F för den) som får avsluta kvällen.

"Although it took longer than expected, they managed to sever the phone lines and safeguard the Kars Boarder Television transmission in support of the revolution. By dawn, all their energy was chanelled into what had by then become their main obsession - finding a 'deep-voiced folk singer to celebrate the heroes of the borderlands'. After all, this would never measure up as a real revolution until all the radio and television stations in the city were broadcasting folk songs celebrating the heroes of the borderlands."

Good night!! Over and out.

To Sleep

O soft embalmer of the still midnight,
Shutting, with careful fingers and benign,
Our gloom-pleas'd eyes, embower'd from the light,
Enshaded in forgetfulness divine:
O soothest Sleep! if so it please thee, close
In midst of this thine hymn my willing eyes,
Or wait the "Amen," ere thy poppy throws
Around my bed its lulling charities.
Then save me, or the passed day will shine
Upon my pillow, breeding many woes,--
Save me from curious Conscience, that still lords
Its strength for darkness, burrowing like a mole;
Turn the key deftly in the oiled wards,
And seal the hushed Casket of my Soul.

Who but Keats? I'm off to bed now. Nighty!

Oh, happy day

Efter en veckas arbetslöshet är det nu äntligen slut; jag har fått ett jobb. Okej, det är i Karlskoga på Transcom (tele2 kundsupport), men det gick snabbt och i min naivitet och obotliga optimism intalar jag mig att jag kommer inte att tycka att pendlandet är jobbigt, jag kan ju utnyttja tiden till att läsa och annat viktigt. Ni kan kolla om en månad om jag känner likadant då. Själva jobbet tror jag att jag kommer tycka är roligt, men först är det tre veckors utbildning. Jag hade även en intervju för Café Selma (universitetet) som jag tror gick ganska bra, de ska återkomma om två veckor. Det är extrajobb, så vi får se vad jag ska göra med det om jag får det...

Det har varit en konstig och intensiv vecka. I måndags var jag på arbetsförmedlingen och sökte jobb, på tisdagen var jag på intervju, onsdagen kopierade jag papper, på torsdag var jag på kandidatdag och ännu en intervju samt fick ett jobb och idag skrev jag kontrakt. Det gick snabbt i alla fall, tack och lov!! Jag tycker inte om att söka jobb, men jag gillar att gå på intervjuerna.

Idag har jag även sprungit runt för att hinna med massa "ärenden". Träffade Simon Lindh med en kompis på stan och åt lunch på Sjökvistens med dem. Även han jobbar på Transcom men har sagt upp sig nu. Fick också mitt paket med böcker som jag skickade från Frankrike och min bokhylla är alltså officiellt full. Var på Fröding igen för att hämta Alicias böcker (hon är sjuk), har inte varit där sedan jag slutade nian. Det är konstigt hur allt är sig likt, men ändå så olikt... Liv och Mia kom hit på eftermiddagen och vi spelade kort och åt kex, det är alltid roligt när de kommer!

Jag måste säga att jag är glad och nöjd med livet just nu. Life's good and so am I. :) Ikväll kanske jag ska vara lite medelsvensk och bänka mig framför idol, tror att de har filmtema ikväll. Yey!! Jag ska njuta av helgen så mycket jag kan, för på måndag börjar det hårda livet som arbetande människa.

Dessutom är det dags att börja läsa in sig på årets nobelpristagare (som jag tycker verkar vara en fantastisk liten människa), men jag är knappt färdig med förra årets pristagare. Har fortfarande en bok av honom i bokhyllan som jag inte läst, tror dessutom att det är den bästa... Det får väl bli för all pendlingstid!

"Den människa, som vill bli verkligt lycklig, bör inte lägga an på att öka sitt gods, utan på att begränsa sina krav." Platon

nobelpris

Då är det dags igen; ut och leta böcker efter Doris Lessing för att se om hon verkligen är värd priset!!

Viktiga fakta

Tänkte bara dela med mig av lite viktiga fakta till alla teälskare som jag läste igår. Visste ni att den första tepåsen var ett misstag? Teimportören Thomas Sullivan skickade alltid sina teprover i små silkespåsar och av misstag råkade en dag kunden tappa en påse i kokande vatten och voilà; tepåsen var uppfunnen! Jag undrar vem som fick patenträtt på det? I vilket fall så tackar jag för det och tar en kopp te till.

"Do not fear mistakes. There are none." Miles Davis

testing, testing...

Jag trodde aldrig att det skulle kunna vara så utmattande att vara arbetslös. I morse var jag med Alicia till doktorn och när jag kom hem vid 11 ringde de från Manpower, frågade några frågor och undrade om jag ville komma på intervju i eftermiddag. Naturligtvis sa jag ja, och fick en tid 15.00. Helt plötsligt skulle papper kopieras och vidimeras, referenser skulle hittas och allt skulle förberedas. Sprang rung på Tingvalla, speciellt i biblioteket där jag skulle skriva ut papper och kopiera, allt medan jag var allmänt tankspridd. Träffade lite folk man kände, annars var det rätt dött på TG just när jag var där. Väl på Manpower fick jag göra ett test på en dator som tog 45 min och testade min personlighet, slutledningsförmåga, simultankapacitet och förmåga att följa instruktioner och lösa problem. Det gick bra, men enligt personlighetstestet är jag inte speciellt tävlingsinriktad, och det känns ju inte som jag. Sedan var det intervju med massor av frågor, men jag kände mig avslappnad och jag tror att det gick bra. På torsdag ska jag på ytterligare info och intervju, håll tummarna och be en bön!!

Numera går det otroligt snabbt att ta sig hem när det går så mycket bussar, och sedan jag kom hem har jag slötittat på TV, men det går verkligen inget bra på TV längre. Så spännande är alltså mitt liv just nu, jag hoppas att jag får ett jobb snart (vilket som helst, bara det är ett jobb) så jag kan dra in lite pengar och börja etablera ett liv här igen.

Jag har inget passande citat för dagens inlägg, men jag hittade ett bra/roligt citat i en gammal anteckningsbok som jag läste lite i. Jag har en tendens att skriva upp allt jag hittar i dagböcker, små anteckningsböcker och annat, för att sedan glömma bort det. Det är dock fantastiskt roligt när man hittar dem igen.

"Livet är en tragedi för de människor som känner och en komedi för dem som tänker."
Jean de la Bruyère

La vie d'une chomeuse...

Det har varit fullt upp idag, trots att det känns som att jag egentligen inte gjort så mycket. I morse var jag på ungdomsinfo på Arbetsförmedlingen, helt värdelöst. Nu vet jag att jag inte kan få bidrag och att om jag får ett jobb ska jag inte glömma bort att säga det till min handledare... Tack!
Har sökt ett antal jobb idag, och ska väl fortsätta så här tills jag får något och kan börja det hårda livet som arbetare. Kvällen ska jag ägna åt ytterst intensiv bön att alla arbetsgivare inser min otroliga potential och att de absolut behöver mig, och i morgon ska jag ta nya tag och söka lite fler jobb.

Annars håller jag på att återanpassa mig in i det svenska samhället. Har äntligen lärt mig att skriva på det svenska tangentbordet igen, och kommer dessutom ihåg att använda å, ä och ö. Vet numera vilka bussar jag ska ta och vilka program som går på TV, allt är som vanligt utom att jag för första gången i mitt liv inte vet vad jag ska göra. Bör jag oroa mig för att jag saknar dagarna på IB? Trots alla assignments, internals, CAS forms, coordinators och allt annat vi klagade över så var det ju bra, jag tyckte att det var roligt och jag hade ett mål med mitt liv; att få bättre betyg än Viktor. Nej, men ärligt talat: vad ska jag göra av det här året? Jag behöver ett mål, en mening med alltihop. Jag funderar på att gå med i Greenpeace eller liknande för att ha något att kämpa för, något att engagera mig i. För trots vad jag kanske sagt tidigare, så kan jag inte ägna mitt liv åt att läsa klassiker och dricka te hela dagarna. Om någon råkar hitta mitt mål och mening med livet drällandes på stan eller annorstädes maila mig på themeaningoflife@thisearth.com

"Life seems but a quick succession of busy nothings." Jane Austen

Ps. Tio poäng till den som tar titeln. Ds.

On familiar territory

Nu var det ett tag sedan jag skrev och jag sänder iväg en ursäkt till alla mina trogna läsare (om de nu finns...) för bristen på uppdateringar på min blogg. Tanken är egentligen att jag ska skriva aningen oftare.

I onsdags kväll landade jag på svensk mark igen efter en resa från Beauvais som gick otroligt smidigt. Fick 2 kg övervikt gratis (trots att det var Ryanair), flygplatsen var full av Skottar som firade Rangers seger över Lyon (och trots sorgen över förlusten kunde jag inte låta bli att glädjas med Rangersfansen i alla fall lite grann), mitt baggage kom i princip först och jag behövde inte vänta något på bussen. Flyt helt enkelt. Fick vänta några timmar i Nyköping och satt på en Amerikansk pizzeria som drevs av kurder (som för övrigt sålde italiensk pizza, hm) och åt en kycklingsallad medan jag läste Frankenstein. Efter både buss och tåg kom jag slutligen till tågstationen i Karlstad där jag blev påhoppad av min lillasyster (nr 2) som mötte mig tillsammans med mina föräldrar. Hemma var... ...helt enkelt hemma.

Det första jag gjorde i torsdags var naturligtvis att gå till Arbetsförmedlingen och skriva in mig som arbetslös, eller arbetssökande som min far insisterar på att jag ska säga. Om jag nu inte får något jobb så kanske jag möjligen skulle kunna få något slags bidrag i sinom tid. Som arbetslös känner jag att mina sympatier helt plötsligt börjar förflytta sig åt socialdemokratiskt håll... :p Eller ska jag kanske vara glad åt att det "tack vare den borgeliga regeringen" nu finns mer jobb än någonsin?

Annars går mina ambitioner om att bli pysslig hemmafixare bra, jag har bakat massor sedan jag kom hem. Igår försökte jag mig till och med på Wienerbröd eftersom jag fick något märkligt infall och kände ett starkt behov av att baka det, de blev rätt frasiga men oj vad det var kletigt under bakandet!! Igår var vi på IKEA, för er som inte har varit där kan jag meddela att IKEA i Karlstad ser ut precis som alla andra IKEAvaruhus i detta land och möjligen resten av världen. Jag köpte inget, men nu kan jag ju åka dit när jag vill och då blir inte behovet så stort. Dessutom får jag inte plats med ett enda litet värmeljus till på mitt rum. Med boksamlingen som kommer på posten inom den närmaste veckan är jag i behov av (ännu) en ny bokhylla, men det finns inte plats för det... Alla dessa odrägliga I-landsproblem man brottas med... Stånk och stön.

Igår kväll var jag i kyrkan, det var roligt även om det inte var så mycket folk. När man har varit borta ett tag (om än inte jättelänge) får man en ny syn på människor man är van vid att träffa. Överhuvudtaget är det mesta sig likt här (utom möjligen busstrafiken), men ändå annorlunda. Eller är det jag som har förändrats?

Att vara borta har fått mig att uppskatta saker jag förr inte tänkt på här hemma, att se de små sakerna som jag förut tagit för givet. Och när solen lyser, träden (mestadels björkar, träden är mindre varierade i detta land) är gula och luften är höstigt kall och fräsch och man får vara hemma hos dem man tycker om, kan man vara annat än glad? Nej.

"The art of life is to know how to enjoy a little and to endure very much."
William Hazlitt

Slott och slappande

Efter en laaaang helg ar det nu antligen vardag igen. Jag trodde val aldrig att jag skulle vara sa glad over mandag, men sa ar det. I onsdags borjade jag kanna mig krasslig (som man sa fint sager, men varfor? jag tanker pa krasse...), i torsdags hade jag feber men jobbade anda och i fredags lag jag till sangs hela dagen utan att orka gora nagot annat an att slotitta pa TV och lyssna pa BBC pa min mellanvagsradio (ett extra tack till min far for den, det ar nog fran honom jag fatt mitt radioberoende). Lordag var en otroligt seg dag. Som nyttigast akte jag till posten och undersokte paketpriser, annars sag jag flera filmer och sag pa TV, allt rattfardigat med att jag fortfarande var sjuk. I sondags var jag i kyrkan i Senlis som jag varit i tva ganger forut. Det var gudstjanst tillsammans med en annan kyrka i ett kapell i en skola och efter det at alla mat tillsammans. Det var trakigt att saga hejda till alla, samtidigt som det var en aning segt eftersom jag akt med nagra andra dit och inte kunde komma hem nar jag ville. Jag var trott och hade ont i huvudet, fullt med folk overallt. Pa eftermiddagen sag jag pa "Phantom of the Opera" for andra gangen denna helg, kan man fa for mycket av den musiken och av Gerard Butler som the Phantom? Nej.

Helgen och sysslolosheten ar over for att ersattas av forberedelser for resan hem. I ett regnigt Chantilly traffade jag Hillevi som tagit sig ut fran Paris. Vi gick till slottet, genom parken och sedan pa en guidad tur pa smattrande franska genom slottet. Jag ar stolt over att jag hangde men och forstod vad guiden sa, jag har nu en hel del att beratta om slottets historia och om diverse malningar och mobler. Slottet ar inte stort, men valdigt vackert i sin oregelbundna arkitektur. Vi at god mat i "le resto" och sedan var Hillevi tvungen att aka hem for att passa barnen. Det var valdigt trakigt att saga hejda, men det var en trevlig dag. Efter lite arenden ar jag nu hemma och tvattar och i morgon vantar packning och stadning innan den stora dagen.

Stamningen i huset ar aningens tryckt och jag ar egentligen bara med familjen nar vi ater. Ser fram emot att komma harifran men jag har foralskat mig i denna region och detta stalle med sin underbart vackra natur, mysiga smabyar och trevliga manniskor. Jag skulle garna vilja komma tillbaks i framtiden under andra omstandigheter.

Yes, nu ska jag agna mig at min korrespondens sa jag lamnar er.