La Rentrée

Igar var den stora dagen, det man vantat pa i flera veckor och som det skrivits om i tidningar, pratats om i tv och annonserats om i affarerna; La Rentrée.
Skolstarten alltsa, det ar en stor grej i Frankrike. Material ska inhandlas, nya klader och skor ska kopas, nya leksaker och allt annat nytt som man bara MASTE ha infor skolstarten. Bara skolmaterialet for en fransk unge gar pa over 1000 spann, inte konstigt att affarerna satsar. Sjalv har alltid skolstartstiden varit en av de tider pa aret som jag gillar bast, och innan ni domer ut mig for att vara skolnord och pluggis ska jag beratta varfor. Skolstarten ar en ny borjan. For mig handlar det inte sa mycket om nya klader och grejer som ska kopas, utan nya intentioner, nya krafter och nya vanor. Naturligtvis haller det bara i sig i nagra veckor, men de dar forsta veckorna nar livet ar nytt och luften ar höstigt frasch och man far kasta av sig den varma kvalmiga sommaren fylld av later och ovanor ar, om inte en panyttfodelse, sa i alla fall som att stiga upp efter ett langt bad och kanna sig harligt ren och ny.

Sjalv far jag ingen skolstart i ar (om man inte raknar min franskakurs eller den natbaserade latinkursen som jag ska lasa), min nystart var i stallet min flytt till Frankrike, och mycket ar nytt. Inte bara intentioner, krafter och vanor ar nya, utan aven sprak, kultur och hem. Allt detta betyder nya mojligheter, nya utmaningar och nya saker att lara sig.

Mina mojligheter? Jag har varldens chans att lara mig franska, vilket jag verkligen tanker forsoka gora. Jag kommer forhoppningsvis att traffa och lara kanna nya manniskor och skaffa vanner. Dessutom hoppas jag kunna lara mig den franska kulturen och forsta den, det ar alltid intressant med nya kulturer.

Mina utmaningar? I princip allt. De forsta dagarna speciellt, men aven till viss del nu, tyckte jag att det var jobbigt att prata franska hela dagarna, det ar valdigt uttrottande. Dock gar det battre och battre, och man lar sig mycket av barnen. I och for sig ar det en utmaning i sig att forsta vad Matilin sager, som pappan i familjen sager: man maste kunna franska, och sa maste man kunna Matilin.
Barnen i sig ar ju ocksa en utmaning. De ar nyckfulla, viljestarka och har inte alltid valdigt mycket sunt fornuft. Igar letade jag i nastan tio minuter efter Matilin som hade gomt sig (han brukar tydligen gora det), och Titouan ville inte ta ett till steg for att dubbelknuten pa hans skor hade gatt upp. Man maste lara sig att locka och hota vartannat for att fa dem att gora vad de ska, och det ar verkligen en utmaning.
Att skaffa nya vanner ar ju ocksa en utmaning, speciellt om man inte har nagon naturlig motesplats som skolan. Tack och lov ska jag ga en franskakurs dar det brukar finnas en del andra au-pairer, och i helgen ska jag till Svenska Kyrkan i Paris och traffa andra ungdomar dar.
Den franska maten och vanorna kan ju ocksa vara en utmaning. Den mesta maten gillar jag, och jag tycker om att man ater ost och yoghurt till efterratt. Det svaraste ar frukosten. Dett nyttigaste jag har hittat ar Kellog's Cornflakes, och for mig ar inte det en riktig frukost. Jag ar ledsen, men hur lange jag an bor i Frankrike kommer jag aldrig att lara mig att ata chokladkex till frukost.

Saker jag har lart mig? For det forsta har jag ju lart mig massa franska redan, speciellt vardagsord som man inte lar sig i skolan. Sedan har jag lart mig att hitta i omradet, jag hittar de flesta viktiga stallena nu, och vet jag inte exakt var de ligger sa har jag i alla fall en generell idé. Detta ar jag ratt stolt over eftersom mitt lokalsinne ar pa en niva som skulle ligga under skalan om det fanns nagon for att mata lokalsinne.
Sist men inte minst har jag lart mig ata champinjoner, har aldrig tyckt om det innan, men nu ater jag det utan problem!

I denna anda skulle jag vilja avsluta dagens inlagg med ett citat av den schweiziske filosofen Henri Frédèric Amiel (av vilkens dagbok jag har tagit den svenska titeln till min blog; "En drommares dagbok").

"Conquering any difficulty always gives one a secret joy, for it means pushing back a boundary-line and adding to one's liberty."