La vie d'une chomeuse...

Det har varit fullt upp idag, trots att det känns som att jag egentligen inte gjort så mycket. I morse var jag på ungdomsinfo på Arbetsförmedlingen, helt värdelöst. Nu vet jag att jag inte kan få bidrag och att om jag får ett jobb ska jag inte glömma bort att säga det till min handledare... Tack!
Har sökt ett antal jobb idag, och ska väl fortsätta så här tills jag får något och kan börja det hårda livet som arbetare. Kvällen ska jag ägna åt ytterst intensiv bön att alla arbetsgivare inser min otroliga potential och att de absolut behöver mig, och i morgon ska jag ta nya tag och söka lite fler jobb.

Annars håller jag på att återanpassa mig in i det svenska samhället. Har äntligen lärt mig att skriva på det svenska tangentbordet igen, och kommer dessutom ihåg att använda å, ä och ö. Vet numera vilka bussar jag ska ta och vilka program som går på TV, allt är som vanligt utom att jag för första gången i mitt liv inte vet vad jag ska göra. Bör jag oroa mig för att jag saknar dagarna på IB? Trots alla assignments, internals, CAS forms, coordinators och allt annat vi klagade över så var det ju bra, jag tyckte att det var roligt och jag hade ett mål med mitt liv; att få bättre betyg än Viktor. Nej, men ärligt talat: vad ska jag göra av det här året? Jag behöver ett mål, en mening med alltihop. Jag funderar på att gå med i Greenpeace eller liknande för att ha något att kämpa för, något att engagera mig i. För trots vad jag kanske sagt tidigare, så kan jag inte ägna mitt liv åt att läsa klassiker och dricka te hela dagarna. Om någon råkar hitta mitt mål och mening med livet drällandes på stan eller annorstädes maila mig på themeaningoflife@thisearth.com

"Life seems but a quick succession of busy nothings." Jane Austen

Ps. Tio poäng till den som tar titeln. Ds.