On familiar territory

Nu var det ett tag sedan jag skrev och jag sänder iväg en ursäkt till alla mina trogna läsare (om de nu finns...) för bristen på uppdateringar på min blogg. Tanken är egentligen att jag ska skriva aningen oftare.

I onsdags kväll landade jag på svensk mark igen efter en resa från Beauvais som gick otroligt smidigt. Fick 2 kg övervikt gratis (trots att det var Ryanair), flygplatsen var full av Skottar som firade Rangers seger över Lyon (och trots sorgen över förlusten kunde jag inte låta bli att glädjas med Rangersfansen i alla fall lite grann), mitt baggage kom i princip först och jag behövde inte vänta något på bussen. Flyt helt enkelt. Fick vänta några timmar i Nyköping och satt på en Amerikansk pizzeria som drevs av kurder (som för övrigt sålde italiensk pizza, hm) och åt en kycklingsallad medan jag läste Frankenstein. Efter både buss och tåg kom jag slutligen till tågstationen i Karlstad där jag blev påhoppad av min lillasyster (nr 2) som mötte mig tillsammans med mina föräldrar. Hemma var... ...helt enkelt hemma.

Det första jag gjorde i torsdags var naturligtvis att gå till Arbetsförmedlingen och skriva in mig som arbetslös, eller arbetssökande som min far insisterar på att jag ska säga. Om jag nu inte får något jobb så kanske jag möjligen skulle kunna få något slags bidrag i sinom tid. Som arbetslös känner jag att mina sympatier helt plötsligt börjar förflytta sig åt socialdemokratiskt håll... :p Eller ska jag kanske vara glad åt att det "tack vare den borgeliga regeringen" nu finns mer jobb än någonsin?

Annars går mina ambitioner om att bli pysslig hemmafixare bra, jag har bakat massor sedan jag kom hem. Igår försökte jag mig till och med på Wienerbröd eftersom jag fick något märkligt infall och kände ett starkt behov av att baka det, de blev rätt frasiga men oj vad det var kletigt under bakandet!! Igår var vi på IKEA, för er som inte har varit där kan jag meddela att IKEA i Karlstad ser ut precis som alla andra IKEAvaruhus i detta land och möjligen resten av världen. Jag köpte inget, men nu kan jag ju åka dit när jag vill och då blir inte behovet så stort. Dessutom får jag inte plats med ett enda litet värmeljus till på mitt rum. Med boksamlingen som kommer på posten inom den närmaste veckan är jag i behov av (ännu) en ny bokhylla, men det finns inte plats för det... Alla dessa odrägliga I-landsproblem man brottas med... Stånk och stön.

Igår kväll var jag i kyrkan, det var roligt även om det inte var så mycket folk. När man har varit borta ett tag (om än inte jättelänge) får man en ny syn på människor man är van vid att träffa. Överhuvudtaget är det mesta sig likt här (utom möjligen busstrafiken), men ändå annorlunda. Eller är det jag som har förändrats?

Att vara borta har fått mig att uppskatta saker jag förr inte tänkt på här hemma, att se de små sakerna som jag förut tagit för givet. Och när solen lyser, träden (mestadels björkar, träden är mindre varierade i detta land) är gula och luften är höstigt kall och fräsch och man får vara hemma hos dem man tycker om, kan man vara annat än glad? Nej.

"The art of life is to know how to enjoy a little and to endure very much."
William Hazlitt