En arbetsvecka är över och helgen är här, jag har så mycket jag skulle vilja skriva om. Jag har lärt känna nya människor, lärt mig om fakturor och tele2's kundregister och åkt massa buss. I och med all bussåkning har jag hunnit läsa ut Frankenstein (annars har jag inte mycket tid över), och med risk för att detta blir en literär analys som ingen egentligen är intresserad av ska jag begränsa mig. Trots att den stundtals blir aningen långdragen (inget jag led av, men jag har å andra sidan hög tråkighetströskel) väcker boken funderingar och jag har bara en fråga; vilket är värst? Frankensteins djupa ångest över att ha skapat ett avskyvärt, frånstötande monster som inte skyr några medel för att hämnas eller Monstrets oerhörda ensamhet och avsky för sitt eget själsliga förfall? Personligen tycker jag att Frankenstein kan vara hårdhjärtad mot monstret men för att göra det hela mer aktuellt så kan jag berätta att jag läste i Illustrerad Vetenskap häromdagen att robotar som har ett nästintill mänskligt utseende skrämmer oss och skapar mer obehag än de som bara har vissa mänskliga drag, vi känner att något är fel. Conclusion; READ IT!!
Annars har jag inte haft så mycket tid till övers den här veckan. I tisdags var jag på webmöte för kyrkans hemsida. Och, nej, jag kan inget om websidor, jag ska bara skriva några artiklar för hemsidan. I onsdags fyllde min kära kusin Mia 15 så jag var naturligtvis i Kristinehamn och firade henne med mycket gott fika och tårta. Resten av tiden har jag sovit, jobbat och åkt buss. En uppdatering om pendlingen efter första veckan. Jag är positiv till själva bussresan, det är helt okej att gå upp tidigt, det negativa är att komma hem sent och att bussarna hem går lite dåliga tider men det blir bättre när jag börjar jobba på riktigt.
Idag firade jag ledigheten med slappande framför några halvkassa TV-program samt idol, men jag har ingen aning om vem som åkte ut. Detta är första säsongen jag sett något program, och tycker väl inte att alla är jättebra. Men heja Christoffer och Daniel (?)!! Idol-tittandet skapade ett sånghumör i mig, rösten är härligt kvällsmjuk och jag känner för att sjunga powerballader på högsta volym. Ska dock skona mina systrar från detta. Och medan tankarna ändå spinner iväg kan jag koppla tillbaks på ett gammalt inlägg på min blogg om musik och revolutioner. Kom att tänka på ett stycke som är både roligt och träffande (och som stöder min poäng) ur Orhan Pamuks bok "Snow" (tack till Elin F för den) som får avsluta kvällen.
"Although it took longer than expected, they managed to sever the phone lines and safeguard the Kars Boarder Television transmission in support of the revolution. By dawn, all their energy was chanelled into what had by then become their main obsession - finding a 'deep-voiced folk singer to celebrate the heroes of the borderlands'. After all, this would never measure up as a real revolution until all the radio and television stations in the city were broadcasting folk songs celebrating the heroes of the borderlands."
Good night!! Over and out.
2 comments:
Eew såna där robotar skrämmer mej :S, jag förstår inte varför de ens ska envisas med att framställa dem. Måste hålla med i dina tankar om pendling också. Det var helt okej förut att man kom hem så sent (och alltså blev mornarna också hemska, eftersom man var så trött sen kvällen innan), och så de förbankade tiderna.
Precis, man har inte tid till annat än att sova för att man ska vara pigg nästa dag. Men jag inbillar mig att det är karaktärsdanande. :) Ja, mänskliga robotar är väldigt skrämmande, de är så mänskligt omänskliga...
Post a Comment